En tung start på hösten 🍁

Är det fler än jag som har en tung start på hösten? Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det mesta känns tungt och svårt. Självför1troendet tryter och då rider jag sämre… vilket inte självförtroendet mår bättre av!
Man birde ju vara laddad efter en sådan fantastisk sommar och fortsatt fint höstväder..

I helgen fick jag och Cool bottennapp påtävlingsbanan. Jag tror aldrig vi har haft så låga resultat och ja kan se på både bilder och film att det inte ser ut som det ska.
Det känns extra tungt eftersom det har kännts som om vi varit på rätt väg överlag ett tag. Men uppenbarligen är vi inte framme än..
Så klart är det inte en enskild sak som gör att det går bra eller dåligt på en dressyrtävling. Det är många komponenter som ska stämma och det enda man kan göra är att åka hem och finjustera. Träningen, fodret, klippning, uppladdning veckan innan. Allt måste stämma.
Men det är extra tungt att orka göra det och inte bara ge upp när energin inte är på topp från början. Förstår ni vad jag menar?

Jag älskar mina hästar och kan inte föreställa mig ett liv utan dem – så jag kommer att samla ihop mig och ta tag i allt igen. Även om det är jobbigt just nu.

Har ni tips på hur? Vad gör ni när det är motigt och ni behöver ny energi och inspiration? Fokus?

 

Hösten kommer med vackra kvällar

Hösten kommer krypande. Det blir mörkare på kvällarna och kyligare i luften. Men just i år har hästarna i alla fall bättre bete nu än de har haft på hela sommaren!
Det är grönt i hagarna 😀 !! En helt otrolig lyckokänsla när man ser allt det gröna och för en liten stund lyckas man i alla fall tränga undan ångesten över hur det ska bli i vinter…

Några fantastiska kvällsritter har det blivit. De kommer att bli färre tiden som kommer, men än så länge går det i alla fall vissa kvällar :)

 


Fast faktum är att jag har kört till ridhus och ridit lite mer än tidigare år vid den här tiden. Jag har knappt ridit på bana på hela sommaren, ner än under de schemalagda träningarna för Ulla-Britta, eftersom vädret har varit så fint.
Det slog mig för några veckor sedan att det förmodligen varit en bidragande orsak till att jag inte känt att jag fått igenom riktigt allt jag velat.
Så nu har jag tagit tag i mig själv och börjat köra iväg för att rida på bana – jag har testat ett nytt ställe i år. Nu har jag inte haft det så länge och det löper månadsvis så lite mer tid kanske kan behövas innan jag kan göra en ordentlig utvärdering, men än så länge känns det underbart bra!
Visst har jag trivts där jag har varit innan, men vill man ha ett nytt resultat kan man inte göra som man alltid gjort tidigare.
En stor fördel är att det finns en utebana med långa mått där jag är nu – och att omgivningarna är fina inspirerar så klart en hel del :)

På lördag är det tävling igen – med båda hästarna! :O
Men det blir bara en klass var för dem och det är i Ängelholm så jag räknar med att jag ska kunna köra hem och byta häst mellan starterna :)

Därför har jag kört på lite extra med ridhuspass den sista veckan och förra, vilket jag har varvat lite med tömkörningspass. Båda känns fina så det verkar som om det kan vara ett bra upplägg. Jag har dessutom investerat i ett Back on Track täcke. Jag har bara haft det i en vecka också så jag behöver lite mer tid med det också, men jag tycker nog att det gör skillnad i alla fall. Jag lägger på det en stund innan jag kör och så får de ha det när de åker hem igen. De är mer avslappnade och kommer igång fortare.
Men eftersom jag började använda det samtidigt som jag började köra till ridhuset är det lite svårt att säga vad som är effekten av vad…

I går glömde jag stövlarna när jag körde iväg… det blev rätt ostadigt… men det fick gå andå!

I vilket fall får ni hålla tummarna på lördag!

Dubbeltävling

Helgen som gick präglades mycket av tävlingarna i Hässleholm. Jag startade Chili på lördagen och Cool på söndagen.

Jag och Chili vann i alla fall framridningen – men det kommer man ingen stans med! Det är vad som händer på banan som gäller.
Så klart hoppades jag på att det här skulle vara den dagen vi lyckades, satte programmet så där bra som jag vet att vi kan. Tyvärr får jag vänta på den dagen ett tag till. Det började bra och första delen på travprogrammet var jättebra, men lagom till första travökningen sprack det. Vi får helt enkelt kämpa vidare, än är vi inte där..

På söndagen packade jag in storebror Cool i trailern och åkte tillbaka. Cool trivs med att vara på tävling och det är roligt att se hur han gillar att vara tillbaka efter sin vila.
För att slippa hamna i läget där han blir stark och tappar bjudningen och det är lätt att jag börjar dra i honom gjorde vi först våra skritt halter. Sen tog vi ett par varv i rejäl galopp på den ganska stora utebanan. Vi gjorde det på lördagseftermiddagen också när vi båda var trötta och oinspirerade och då fungerade det! Det fungerade hyfsat, men sedan var min plan att gå in i lilla ridhuset där det var nytt fint underlag för att rida det sista. Samma som för Chili på lördagen – vilket ju fingerade bra tills vi kom in på banan.
Tyvärr var det väldigt blött i lilla ridhuset. Om det hade regnat in eller var övervattnat vet jag inte, men Cool är ingen supporter av vattenpölar… så han blev lite mer spänd än jag tänkte mig.
Det resulterade i att vi lyckades ganska bra, men jag hittade aldrig det där riktigt mjuka, härliga..
Han var i alla fall mycket mer framme inne på banan och vi fick fina poäng, 65% landade vi på. Om jag minns rätt är det vårt näst-bästa någon gång i MC:1 och det här var första gången efter vilan som han gick medelsvårt så det får vi vara nöjda med!
Men för att komma åt de riktigt höga poängen måste vi kunna ta den ärliga samlingen och mjuka känslan med oss in på banan. Jag tror och hoppas att den här hösten kan vara då vi hittar det!

Båda hästarna hade lösa skor, vilket jag upptäckte dagen innan det var dags att åka och inget att göra något åt… Chilis försökte jag fästa med silvertejp, men den tålde inte hennes rörelser och trillade av – tejpen alltså.
Men det har i alla fall betytt att de har fått vila ett par dagar efter sin tävlingshelg i väntan på hovslagaren. Han var på besök tisdag-onsdag så nu är det bara att köra på igen!

Började med en härlig kvällsgalopp på Chili i går <3

Så nu tar vi nya tag – med början på träning med Cool i helgen!

 

Tävlingar och foderleveranser

I helgen var det tävling med Chilis – jaaa man får väl kalla det ups and downs…

Hon var fantastiskt fin på framridningen och jag trodde att kanske, kanske är det i dag vi lyckas göra det superbra…
Men det var det inte… Den bana vi skulle rida på ligger precis vid skogsbrynet, det följer ena långsidan. Chili har aldrig sett skog på det viset och stod emot något väldigt mycket. Så pass faktiskt att hon hoppade bakåt när jag försökte få till travökningen i LB. Vi tog oss runt, men det var på håret…

Jag bestämde mig för att rida LA i alla fall. Så mycket tid på banan som möjligt. För att jag skulle ha en chans att ta henne igenom det insåg jag att jag var tvungen att ha henne så mycket framme att hon inte ens funderade på att backa, utan att hon helt enkelt bara gjorde som jag sa. Så min enda tanke på framridningen var – fram och upp på bakdelen.
Vi kom igenom LA, utan några större åthävor, men hon var väldigt spänd, vilket drog ner i vissa moment. Hon kunde inte sansa sig och stå still i halterna, inte heller tog on sig tid att stanna och rygga ordentligt..
Totalen landade strax undet 60%. Vilket känns ok efter dagens förutsättningar – även om det så klart hade känts bättre att landa strax över 60!

I helgen som kommer bär det av till Hässleholm med båda hästarna. Det blir en klass var, Chili på lördag och Cool på söndag.
Det är första tävlingen inomhus för säsongen så det kan också påverka resultaten. Min önskan skulle vara att lyckas med konststycket att ha dem båda så pass framme som Chili var i LA sist, men med ett större lugn och möjlighet att stämma av emellanåt.
Tyvärr räcker det nog inte att önska – jag måste helt enkelt rida tillräckligt bra! Det mesta hänger på mig nu, hästarna är fina och har alla möjligheter om bara jag kan förvalta det.

Under tiden kämpar vi vidare med att få ordning på foder och strö till vintern. I går kom en pall med Lucern (att få foder levererat på pall är inte bara helt smidigt, men det är en annan historia). Efter mycket om och men kom den till slut till grindarna hemma. Sedan kunde inte chauffören hjälpa oss mer. Han hade en palldragare, men vi har grus på gårdsplanen. Pallen väger ca 800kg så det går inte att dra runt den på grus direkt…
Så där stod fodret, fint paketerat, inplastat, men mitt i grindhålet! Ingen kommer ut eller in.. Som tur var hade jag och mamma lyckats byta från skopa till pallgafflar på stora traktorn så när jag kom hem hade hon i alla fall lyckats få in den i förrådet – på trädgårdstraktorns plats.
Sedan svettades hon och jag i nära på en timme med att knuffa runt den här 800kg tunga pallen för att få plats med trädgårdstraktorn. Vi kunde inte köra in den längre in på förrådets högra sida, där det egentligen är mest plats. För det är en upphöjning på 35-40cm. Alldeles för brant för vår lilla palldragare. Som dessutom gjorde sitt bästa men helt klart är för liten för att hantera den här stora pallen egentligen… Men nu står den där i alla fall. Inplastad och fin.
I dag fick jag SMS från Lantmännen att vår leverans pelleterad betfor (1 pall) också har kommit. Så det roliga börjar om! 😀 …
Dessutom ska vi ha en pall spån någon stans… och mer halm…

Ni kanske har förstått att vi inte normalt sett köper en hel årsförbrukning på en gång.
Vi har inte riktigt lagringsutrymme för det och det är inte helt lätt ekonomiskt, men i år vågar vi inte chansa. Det känns som man inte vet vad som kommer ta slut när… :(

En sak är i alla fall bra – man får lite perspektiv. Ångesten är hemsk, men om man tänker efter, vi kan bevisligen (inte helt optimalt men ändå) föda 5 hästar på 1 bal hö i ca 3 dagar när de går ute på gräs. Normalt sett hade de gjort av med nästan en bal om dagen. Kanske kan det bli en bättre balans om man fortsätter vara mer försiktig när foderskörden är lite bättre?

 

Stekhett – härligt – olycksbådande

Vilken sommar det har varit! Stekhett och snustorrt!
Jag har inte stora problem med värmen, inte mina hästar heller tack och lov, även om de blir lite slöa mitt på dagen. Hade jag inte haft hästar hade jag njutit i fulla drag hela sommaren, värme, sol och bad i flera veckor, eller nej månader!
Jag gillar också att tävla i solsken i stället för regn och att inte behöva kryssa mellan vattenpölarna när jag tränar mina hästar, även om det blivit lite väl hårt i backen för min smak de sista veckorna.

Men som för alla andra med djur har jag inte kunna njuta fullt ut. Ett stort orosmoln har hängt över oss som en domedagsprofet hela sommaren och grusat semesterkänslorna.
Fodret…
Kommer vi att kunna ge dem ordentligt med mat i vinter? Och vad ska vi göra om det inte går? Att sälja häst i den här kristiden är i det närmaste omöjligt. Vad säger förresten att det blir bättre fodertillgång på nästa ställe? Säljer man av den anledningen är det ju endast för att man vill att ens vän inte ska behöva lida. Det finns ju så klart en rangordning om man måste börja ta bort dem, men den vill man inte tänka på…. och förhoppningsvis klarar vi oss bra i vinter, men som djurägare finns alltid värsta scenariot i bakhuvudet.
Vi har i alla fall haft turen att ha bete till våra hästar hela sommaren och vi kommer att ha det i alla fall September ut som det ser ut nu, kanske lite längre. Så för tillfället delar 5 hästar på en halv höbal om dagen och äter resten ute. Just nu är de fina i hullet, blanka och i full träning så än så länge är det ingen fara på färde. Det är just osäkerheten som hänger över en.
Vi har löst det mesta nu, men eftersom vi fodrar med ensilage vinterhalvåret väntar vi spänt på regn för en tredje skörd och hoppas att vi kan få en OK leverans, även om det helt klart blir mindre än tidigare år.

Jag försöker ändå att inte gräva ner mig för djupt i oroshålet. Även om det är svårt när det påverkar allt från ekonomi till träningsupplägget.
Under semestern har jag tävlat ett par gånger med hästarna. Chilis börjar ta sig, det syns inte i poängen ännu, men hon har ändrat beteende inne på banan. Vi åkte till mina favorittävlingar på Laholm i Juli och då var hon inte alls tittig eller spänd för omgivningen. Däremot var hon överambitiös och ville göra saker innan det var dags i programmet. Så då fick vi missförstånd och lite frustration från hennes sida när jag inte kunde låta henne göra det just då. Vid ett tillfälle slog hon om i förvänd galopp, sedan försökte hon fatta om igen och jag är helt säker på att hon ville göra och göra rätt. Ambitiöst, men tyvärr får man inte göra om på tävling.
Så som sagt, lite frustrerande att det inte syns i poängen att så mycket blivit bättre, men det går åt rätt håll!

Finaste Cool debuterade efter sin vila i Laholm också. Han fick starta en LA:3 för att göra något enkelt som han kunde. Jag hade en eller ett par missar själv och han var lite spänd i travprogrammet så han backade av och tappade bjudningen. Men han gjorde ett fantastiskt galopp-program och dansade hem 67% i sin första start, supeduktig!! så glad över honom och att slitet fungerar <3

I helgen är det dags för Chili att åka till Dagstorp och starta igen. Vi kör på tills det en vacker dag bara fungerar och i morgon är nästa steg på vägen. Jag har lassat hö och halm flera dagar den här veckan, så det har blivit lite av och på med ridningen, men jag hoppas att vi ska vara hyfsat väl förberedda ändå. Sista passet innan tävling i kväll!

Nästa vecka får de gå en klass var i Hässleholm. Sen får vi se vad vi hittar på härnäst!!

Beror på hur man ser på saken…🧐

Ska man prata poäng så var det inte direkt ett lyft påtävlingen i söndags. Det var en förrymd pelargon som hade hoppat ur sin placering på bokstaven H… Mycket suspekt beteende av en pelargon tyckte Chilisen. 🌺 Efter att hon reagerat lite för kraftigt med att backa och smita undan bettet var det lönlöst att hitta fokus igen. Efter ett par försök utan att hitta flytet gav jag upp och utgick. Ingen av oss hade något ut av att genomföra ett program på det sättet.

Hon var väldigt fin ridmässigt, men när det mentala inte backar upp det blir det svårt att behålla henne mellan hjälperna.

Vi laddade om och tog nya tag till LA:3. 🏇
Jag bestämde mig för att försöka ha henne mer framför mig och inte mesrida LA. Jag hade ju inte så mycket att förlora… Föst delen gick jättebra och vi genomförde travprogrammet utan större problem, bara lite vid pelargonen. I glopprogrammet gick första delen bra, men när jag skulle ta upp henne efter första ökningen tappade hon fokus och gikck över tygeln. Vilket hon gjorde genom hela den förvända galoppen i vänster varv. Eftersomdet är koefficienter påsen förvända galoppen drog det ner väldigt på poängen. Däremot var känslan bra om man bortser från den delen av galoppen somvi misslyckades med.

Man kansk kan fråga sig om det verkligen är idé att gå in och försöka rida LA när man inte kommer runt LB. I det här läget känner jag att det inte är svårighetsgraden utan genomförandet i sig som är problemet. Chili har inte svårare för att utföra rörelserna i LA än i LB, vilket bekräftas med fina poäng på de rörelser hon genomförde i LA. Däremot är hon fortfarande så pass oerfaren att det krävs väldigt lite för att få henne ur balans och tappa mental fokus. Så det är bara att fortsätta nöta. En vacker dag klarar vi det!

Jag har anmält till sommarens tävlngstradition, Laholms Sommardressyr❤️. Chili får gå två program på onsdagen, LB/LA. Sedan satsar jag faktiskt platt Cool ska få ge sig ut och prova vingarna i LA på torsdagen. Det blir spännande att se vart vi är i förhållande till när vi ställde av😅. Skulle han inte kännas redo är plan B att låta Chili gå den sista LA också.

Nya mål att satsa mot är alltid bra och just nu behövs det. Det har varit tungt att hålla igång de sista veckorna och kommer bli sååå skönt med semester 😍

Ett steg på vägen tillbaka

I helgen var det lite lugnare på hästfronten för min del. Eftersom alla hästarna utom Cool vaccinerades i onsdags var det bara en häst som skulle ridas :) Vilket ju kunde passa bra till midsommar när det är en hel massa annat som ska skötas.

Vi var i alla fall på träning i söndags, det gick helt okej. Han tog längre tid på sig än vad jag trodde att komma igång och lossna, men det kan i och för sig variera från dag till dag. När han väl ”släppte lös” blev han däremot hur fin som helst! Mjuk och fin och med en massa power <3
Efteråt funderade jag lite på vad det kunde vara som gjorde att han tog sådan tid på sig att släppa igenom, komma igång och gå fram. Jag gissar att det kan ha lite att göra med att jag försöker vara noga med att inte hålla i honom för mycket. Han vill gärna att jag ska ta tag i tyglarna och liksom hålla honom på plats. Det är ingen bra lösning eftersom det hämmar både honom och mig. Han blir inte lösgjord utan okänslig och jag blir orörlig och hänger i tyglarna – så därför har jag verkligen försökt börja om på nytt.
Nu har han kommit igång så pass att han måste jobba på riktigt när han går och det blir så klart jobbigare när han måste göra det mer på egen hand.
Lösningen är så klart att traggla på ännu mer lösgörande och stärkande arbete. Tempoväxlingar, övergångar och sidvärtsrörelser i alla gångarter – så ska vi nog komma tillbaka och bli ännu bättre 😀 Skynda långsamt bara :)

Senaste 12 månaderna - 050

I kväll ska jag sätta igång med Chilisen igen. På söndag är det tävling så vi behöver börja trimma lite :)

Vart tar tiden vägen?

Tiden har bara helt sprungit ifrån mig de sista månaderna. Det känns som om jag springer allt fortare och jobbar allt hårdare, men ändå inte kommer någonstans eller alls hinner med hälften av det jag skulle vilja.
Om man däremot räknar på tiden jag har till mitt förfogande borde det inte alls vara omöjligt att hinna med det jag planerar. Jag antar att det till stor del har med just fokus och planering att göra, jag har nog inte riktigt varit med helt mentalt. Huvudet känns som bomull ett par dagar i veckan.
Dags för nya tag, hitta en metodik och ett lugn. Är bara planeringen grundlagd innan jag sätter högsta fart brukar det gå, men jag tror att det är just det so har varit problemet den sista tiden. Jag kör bara på utan att ens lägga grundplanen innan – då blir det förvirrat och stirrigt i stället.

Men det finns bra saker att se fram emot i alla fall :) Jag och Chili är anmälda till en tävling nästa helg, så nästa vecka blir det att träna program och slipa på detaljer. Hon är så fin nu, jag hoppas bara att vi ska klara att visa upp det på tävlingsplatsen också. Vi ska till Åsbo RF, jag upplever att det sällan är stressig atmosfär där, vilket jag hoppas ska främja Chilisen :)
Innan vi sätter igång och tränar ordentligt blir det vila över midsommar eftersom hon blev vaccinerad i går.

Eftersom hon blev vaccinerad blir det i stället Cool som får träna på söndag :) Jag planerar att rida henne lätt på söndagen, men ett hårt dressyrpass känns lite att ta i bara 4 dagar efter vaccination.
Det blir jättekul att åka med Cool till Ulla-Britta och se vart vi ligger till i träningen. Han känns väldigt fin, men det är hemskt svårt att avgöra på egen hand här ute på fält

 

et hur stark han är. Underlaget är både hårt och ojämnt efter torkan och det enda jag har att gå på är känsla.
Om han snubblar till till ex. beror det på att han är trött? Eller att han lyfter för dåligt på bakbenen efter igångsättningen? Eller är det bara knöligt underlag?
Han reagerar i princip alltid positivt på bra underlag, vilket jag knappt inte har ridit på sedan vi satte igång igen – därför är det extra spännande!
Dessutom tycker jag att vi (de flesta pass i alla fall) har en bättre balans och kontakt mellan hand och bett. Det känns positivt eftersom vi kämpat med det en ganska lång tid.

Sen ska vi ju till Falsterbo snart! Det är alltid härligt att komma dit och bli inspirerad. Vi har biljetter till mitt i veckan så det blir både lite hoppning och en del dressyr. Helgen är uppbokad av andra festligheter så tyvärr missar vi finalerna i år

Mycket att se fram emot alltså – men i dag blir det nog att börja med att städa/tvätta lite stall. Det är en helvetisk massa flugor överallt så det behöver verkligen skuras… Det är väl det som är mindre kul med sommarhalvåret, samtidigt är det alltid väldigt skönt när det är klart!

 

 

Vad händer? Varför gör vi så här?

Varför måste vi hålla på och hänga ut och racka ner på varandra?! Jag blir ledsen av allt hackande som syns överallt och som (åtminstone som jag upplever det) inte alltid har genomsyrat vår sport. Hästägare/tävlande/uppfödare, tidigare har jag upplevt att det funnits en gemenskap mellan oss – en vilja att lära och dela med sig – med samma sak i fokus, nämligen hästen!
Men sedan en tid tillbaka, ett antal år om man ska vara ärlig, har klimatet blivit allt tuffare. Så klart tänker jag på internet och sociala medier, men också ute i verkliga livet. På tävling, träning, i vardagen i stallet. :(

Varför måste vi hacka på de som inte kan eller försöker lära sig? Och varför måste vi höja upp oss själva och tycka att vi vet bäst?

En sak håller jag med många andra om. Okunskap är det som orsakar det hela. Okunskap får oss att göra fel och okunskap får oss att döma andra utan att veta hela historien.

Men varför måste vi trycka ner den stackars ryttaren som kämpar för att lära sig rida? Som ännu inte har kommit till läget där han eller hon kan sitta helt stilla, utan att dra sin häst i munnen eller klämma med benen och få den att dansa fantastiskt på ett vanligt tränsbett? Alla börjar vi någonstans och kan inte vara perfekta från början – men självklart strävar vi alla efter den där känslan av att vara ett med hästen. Elastiskt, smidigt och lätt.
Varför måste så många muttranden och kommentarer bli till ex. ”om man kan rida behöver man inte betsla upp” eller ”så tragiskt att så många djur ska behöva lida på grund av folks okunskap”?
Hade det inte varit bättre för både människan och hästen i fråga om reaktionen hade blivit att ställa en fråga eller ge en rekommendation?
”hur kommer det sig att du rider på det bettet?” eller ”min tränare brukar säga att jag ska göra så här när det blir så där, har du någon bra tränare?”
Det kanske finns en helt logisk förklaring till att hästen går på ett annat bett – den kanske till och med trivs på det? Eller så kanske ryttaren i fråga kämpar för att hitta en bra tränare att få stöttning från. Eller så har han eller hon helt enkelt inte kommit längre i sin utbildning – vi börjar ju alla någonstans! Kanske hästen fortfarande tränar styrka eller mentalitet?

Och varför måste vi direkt tycka illa om någonting som vi inte själva gör när vi tränar våra hästar? Eller trycka till någon som har gjort ett ärligt misstag och som trots det tuffa klimatet väljer att berätta om det? Behöver vi syndabockar för att hävda vår egen storhet? ”Det finns mycket forskning som berättat det här tidigare” och ”Det kan man tycka att den här personen skulle tagit reda på/tänkt på tidigare”
I stället för att fråga ”varför gör du det där? Vad är det du vill uppnå?” Kanske kan man till och med lära sig något nytt?!
Hästar och människor är individer och vi behöver/uppskattar alla olika hanterings/träningssätt.

En sak känner jag mig säker på. Om vi inte bryter det här mönstret kommer både sporten och det vi älskar mest, hästarna, att fara illa på riktigt. Det enda det kommer att resultera i är att folk inte vågar be om hjälp eller erkänna att de inte kan innan de provar. Inte heller kommer andra att våga dela med sig av tips, framgångar och glädje.
Redan nu känner jag ofta att jag är osäker på vad jag kan/vill/vågar dela med mig av och tycka. Jag är mycket medveten om hur jag rider när jag är på tävling eller träning bland andra ryttare. Tänk om någon tycker att jag behandlar mina hästar illa?
Jag vet att jag inte gör det, jag vet att de älskar mig – det visar de varje dag – men det garanterar inte att alla andra gör det.

Det som gör mig mest ledsen är nog ändå att vi håller på att gå miste om den gemenskap som varit så självklar tidigare. Jag vill ha och behöver ha min fristad – det finns så mycket hat och ilska i resten av världen, måste vi släppa in den bland oss också? Kan vi inte bara fortsätta att glädjas med varandras utveckling och uppskatta våra fantastiska djur?!

Allt gott – och kom i ihåg, hästen i fokus!

23102016-Ryttaortävling Åsbo 1-189

Time to catch up!

I’ve got some catching up to do!
Det blir så i bland. Jag börjar skriva inlägg och så kommer jag av mig. Eller tänker att ”det här ska jag skriva om i kväll” tar bilder – och sen kommer det liksom inte längre… Ber om ursäkt!

Nu har i alla fall jag och Chili sparkat igång årets tävlingssäsong! Jag är så stolt över henne <3 Vi anmälde oss till två st LB:2 klasser i Kågeröd. En av klasserna var en så kallad rosettklass, vilket innebär att man får rosett över en viss procent och olika rosetter beroende på procent.


Chili var ganska spänd och blev rätt så rejält skrämd ett par gånger. Det blåste ganska mycket och så hörde hon en traktor i skogen som hon inte såg. Men trots att hon var spänd och vi gjorde ett par missar skrapade vi ihop 65% i första klassen (rosettklassen) och vi fick en jättefin rosett :) (fast jag studsade som en liten gummiboll på ryggen på henne!)
Om det hade varit en ”vanlig” klass med placeringar hade vi blivit 3a – känns också helt ok första tävlingen!
Hennes storasyster – Fina Black Velvet – vann samma klass och duktiga Fanny (också från Källetorp) var tvåa med fina Ray Charles, som också är uppfödd av Marie. Himla kul med så många kändisar i toppen :)

Till andra klassen var Chilisen jättefin… fram till 2 min innan vi skulle in på banan. Då orkade inte huvudet mer och hon började slå sig fri lite från bettet. Det gjorde hon ett par gånger inne på banan också, vilket gav oss en del avdrag i poängen. Domaren tyckte att jag satt snett, det vet jag inte, kanske jag gjorde det. Var så fokuserad på Chili att jag inte alls har någon kommentar kring det.
I alla fall så skrapade vi ihop 61% i andra klassen trots allt det. Lägsta-nivån har höjts en del :) Jag är ändå nöjd med att Chili kom tillbaka till mig varje gång hon hade gått emot, dessutom väldigt snabbt. Vilket är ett stort framsteg!
Nu ska vi bara köra på så att vi blir lite mer rutinerade :) Nästa start blir KM 10/5.

 

Cool gör stora framsteg! De sista gångerna jag har ridit har känslan varit jättehärlig! Han behöver sätta mer muskler och jobba upp konditionen innan vi är helt tillbaka på banan, men det känns underbart att kunna få guldkornen av samspelthet till och från som vi har njutit så mycket av tidigare. Jag har saknat det. <3 Mattes fina. Häromdagen red jag igenom ett LA:3 hemma, bara för att testa och det gick hur bra som helst! Det är också väääldigt skönt att jag kan rida de flesta dagar hemma och inte behöver lasta och köra hela tiden.

Något annat jag har hunnit med är att städa täckesrummet. Det tar som alltid mycket, mycket längre tid än man räknar med. Men det är såååå skönt när det är gjort. Tömt – damsugit – dammtorkat – hopvikt och inflyttat. Så nu har jag ordning i sadelkammaren och täckesrummet OCH boxarna är tömda :) Nu är det ”bara” stallet som ska rengöras i sommar 😉