Tävlingen som jag ville starta den 18/2 är också inställd :'( Så nu har jag lite beslutsångest. Jag är bjuden på en 25årsfest på kvällen den 18 och den har jag lovat att gå på. Jag vill gå på den och egentligen vill jag gå all in också… Men antingen ska jag tävla på söndagen den 19 då. Vilket innebär att eftersom festen är i Malmö måste jag vara nykter på festen och köra hem på natten för att sedan tävla på lördagen.
Eller också får jag vänta till den 11 Mars innan jag kan starta

Jag hade velat komma igång och starta båda helgerna… så jävla synd att allt ska klumpa ihop sig… Aja anmälningstiden utgår den 7/2 så jag får bestämma mig innan dess i alla fall..

Har löst licens genom TDB så det är klart. DE har lagt om det så att man bara kan lösa en sorts ryttarlicens.. Som går upp till Nationell nivå. 750 spänn kostade det! pengar pengar pengar.

Jag har uppdaterat temat lite på bloggen. Tycker det är ok, men har inte riktigt bestämt vad jag ska tycka. Gillar ni det?

I helgen hade vi hoppträning jag och Cool! Vi hoppade till och med en vattenmatta

Cool var jätteduktig, han fattade precis vad han skulle göra redan när vi gick över bommarna, vilket han inte har gjort innan. Hindren låg på ca 60cm, det är inte så högt, men det räcker för oss än så länge. Den här gången kändes inte hindren som något problem längre och Cool tog för sig och vågade stampa av jättekul!
När Johanna sen tig fram vattenmattan blev han lite bekymrad. Den var läskig! Johanna fick gå med honom över till slut, men eftersom hon då höll i den ena tygeln fick jag hålla i mig så gott jag kunde i den andra! Till sist kunde vi rida emot i trav och hoppa över den också, och då blev Cool så jätteglad att han var tvungen att lägga in några extra bocksprång 😉

I kväll ska vi försöka ta oss iväg till ett ridhus, annars blir det dressyrträning på Källetorp i morgon!

I går var vi på Källetorp och tränade. Det gick riktigt bra Cool var lite stel efter att ha vilat en vecka, men han var duktig och hittade inte på ngt skit Dessutom toppresterade han när vi väl kom igång. Jättesuperfin var han 😀

Vi känner oss redo för tävling den 18e, jag hoppas att alla licenser hinner lösas innan dessa bara :S Hoppas också att inte den tävlingen blir inställd den med. Har ännu inte sett ngn prop. För den och tävlingen den 19e ligger redan ute… den 19e kommer krocka med en födelsedagsfest som jag vill gå på så jag hade gärna tagit den 18e i stället… Och sedan firat framgångarna hos Sannah på kvällen 😉

Mamma läste i en bok om unghästar att gymnastikhoppning är bra för att träna musklar på dressyrhästar… med tanke på att cool inte riktigt klarar en ett hinder åt gången så får vi nog sätta igång att träna. Det lär ändå ta ett år typ innan vi kan det 😛

Tävlingen som jag och Cool skulle starta den 10 el. 11e feb. är inställd trist, eftersom han är så fin nu… men däremot är Cool vaccinerad en gång till så han måste vila i en vecka. så det är kanske egentligen bra att vi får skjuta på det en vecka till.

I söndags var vi ute på fältet och red Jag, mamma och lilla Emma. Det var kul, Cool uppförde sig och vi tränade både ryggningar och galoppfattningar och avsaktningar. Mysigt med galopp på fälten, synd att det inte är stubb bara…

I går var vi och tränade på Källetorp och Cool var jättefin. Han hade en helt annan takt än vad han har haft innan. Det kändes som om han samlade sig på ett ärligt sätt. Det kändes nästan som om han hade kunnat trampa ur den takten Vi tränade på allt som ingår i LA:1. Ryggningar, gloppfattningar, förvänd galopp och skänkelvikningar. Riktigt kul var det. Det kändes verkligen som om vi är redo för nästa klass nu. längtar efter att få sätta på mig kavajen igen och rida in på tävlingsbanan!

Våren 2007. Närmare bestämt den 17e Mars var jag med om en ridolycka i samband med en hoppträning utanför Ängelholm. Det var verkligen en olycka och ingenting som egentligen gick att förhindra. Träningen var en organiserad lektion. Vi var 3 eller 4 ekipage totalt. Själv tränade jag för att starta ponnyn jag tränade i Falsterbo Horseshow på Point to Point häcklöp. Jag red en fantastisk c-ponny. Egentligen satsar jag på Dressyr, vilket ni vet om ni följer mig påwww.lillasdressage.se, men det var mitt sista år på ponny och jag har alltid hoppat lite vid sidan. Eftersom mitt eget sto inte kunde hoppa på grund av problem med benen hade jag förmånen att träna en underbar liten hingst vid namn Colnevalley Rasgall, ”Rasse”. Han är en fantastisk ponny och skänkte mig mycket lycka. Jag älskade honom som om han var min egen. En sak han gjorde var att ära clementiner, gärna till och med med skalet på! Jag kommer aldrig att glömma honom eller allt vi hade möjlighet att göra tillsammans. Tyvärr missade vi några av vad som skulle blivit våra största äventyr på grund av en helt slumpmässig olycka.

Rasgall är en mycket ambitiös häst och vi älskade båda att hoppa tillsammans. På den här träningen red vi utomhus vid Sibirien i Ängelholm. Vår tränare hade satt upp ett hinder som var kombinerat av en häck och höj och sänkbara bommar. Vi började på låg höjd och allt flöt på bra, det här var ingenting som någon av oss hade svårt för. Sedan höjdes hindret, men det var fortfarande inte någon särskilt märkvärdig höjd för någon av oss.
Vid avhoppet missbedömde Rasgall hindrets höjd och bredd. Vi hoppade av alldeles för tidigt. Eftersim Rasse är så ambitiös som han är gör han alltid allt för att inte riva. Han vek ihop benen så mycket han kunde och sträckte på sig för att komma över hindret. Tyvärr lyckades han inte. Han fick bommarna på benen och språngkurvan ändrades. Han hann inte fälla ut sina hopvikta framben innan vi slog i marken utan landade på knäna. Jag slungades ur sadeln över huvudet på Rasse och landade på bakhuvudet och nacken. En rejäl smäll med all den kraft som låg bakom efter att ha galopperat mot och varit på väg över ett hinder.
Rasgall som är hingst och borde ha sprungit runt fältet med svansen lyft stannade, sänkte huvudet och lyfte ena frambenet. Han visste att något var fel och hade ont i sitt ben. Han undrade varför jag inte kom och tröstade honom som jag brukade…

Smällen hade resulterat i en allvarlig järnskakning och framför allt splittrade den en kota mellan mina skulderblad. Tack och lov hade jag både hjälm och ridväst på mig. Utan hjälmen hade jag varit järnskadad i dag. Kom i håg det innan du sätter dig på en häst, moped eller motorcykel utan hjälm… Västen hjälpte mig inte i själva skadeögonblicket eftersom det var en brytskada. Däremot stabiliserade den förmodligen i efterhand.

Jag åkte med ambulans till Helsingborgs lasarett, men efter röntgen bar det direkt vidare till Lunds Universitetssjukhus. Inte undra på det, jag har sett röntgenbilderna och hade jag bara sett dem hade jag inte trott att personen i fråga kunde gå i dag. Medan jag åkte ambulans ringde man hem till ridskolan och lyckades ordna så att Rasgall blev hämtad. Min stackars pappa som hade kört mig till träningen åkte med mig till sjukhuset.
I lund skruvade de ihop mig med två plattor och fyra skruvar, tre dagar innan jag skulle fylla 18. När jag sedan vaknade berättade någon för mig att jag inte fick böja, vrida eller lyfta på två månader. Därefter återbesök och sedan fick man se. Jag räknade tyst i huvudet och insåg att det skulle ta ett tag innan de lät mig sitta upp på häst igen. Mitt svar blev något i stil med ”nej, jag ska på ridläger i Augusti”.

Det tog 4 månader innan jag satt upp igen. På min egen älskade dressyrponny Perlan. Ponny och ponny, hon är fullblodsarab, men vi känner varandra innan och utan och när hon bar mig runt i ridhuset kändes det som om jag kommit hem. Långt innan jag fick sitta upp igen befann jag mig i stallet. 3 veckor lyckades de hålla mig hemma. Jag hälsade på Rasgall så snart jag kunde. Jag gav honom clementiner och pratade med honom. Jag fick inte gå in till honom, han kunde ju knuffa mig. Jag hann tyvärr inte rida mer på Rasse. På ett tag fick jag bara rida på min Perla för att minimera skaderisken. Jag fick inte trilla av. Rasgall åkte hem till sin matte, jag vet inte var han är i dag, men jag saknar honom i bland. Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta och är en av de mest fantastiska varelser jag någonsin haft privilegiet att lära känna…

Jag kommer inte ihåg någonting från själva olyckan. Allt jag vet har andra berättat för mig, jag minns att jag tränade, till och med att jag red bort för att rida mot hindret. Men från det till att jag vaknade på sjukhuset är allt svart.
Nu har det alltså gått 5 år. Jag är helt återställd och har hunnit med en hel del.
Jag och Perlan var med i finalen i Ponnyalsvenskan samma år. Vi vann dressyrklassen med vårt lag på Willands.

Jag har fått en ny häst. Cool Coffee. Ett stort halvblod efter Black Coffee och vi tävlar i dressyr. Ska debutera LA i år. Jag hoppar i bland för nöjes skull. Men Cool är inte den skickligaste på området eftersom han hartränats för dressyr sen han var 3.
Skruvarna sitter kvar i min rygg och jag har ett långt smalt ärr mellan skulderbladen. För det mesta tänker jag inte på min skada. Den är en del av mig , men den påverkar mig inte. I bland tror jag att den har påverkat mina vänner och min familj mer än mig själv. I bland hajar folk till när jag berättar om det. Nämner det i förbifarten och glömmer att de inte vet allt. Då minns jag vad jag själv tänkte de första gångerna jag hörde det. ”Men, om man har brutit ryggen, är man inte antingen död eller förlamad då?” Så är det uppenbarligen inte, för jag har inga men alls!

Jag längtar till Göteborg 😀

Med undantag av förra året, då jag var på kundbesök en sväng i GBG och hann med lite julshopping, befinner jag mig i staden en gång om året. En dag, en heldag, utan att se ett enda dugg av den egentliga staden. Hela dagen spenderas i Scandinavium med tillhörande mässhall!
Helt klart årets bästa dag, slår till och med julafton 😉 Avgång från Ängelholm blir det tidigt på morgonen, brukar vara runt 7. Med buss åker Källetorp med vänner och familj gemensamt till och från Göteborg I år är vi många vänner som ska med! Riktigt kul att åka tillsammans. Att åka buss har andra fördelar också. Man behöver inte köra bil vare sig på morgonen när man är trött eller på kvällen när man är helt slut. Och så kan man dricka vin till maten 😉
Eftersom vi hyr en buss som väntar på oss behöver vi inte passa några tider heller, bussen går hem när tävlingarna är slut och alla är samlade.
Dessutom finns gott om utrymme till alla kassar 😀

Årets program består av Young Riders hoppning, GP-Ponnyn, Gymkhana, Internationella hoppklasser och Grand Prix Kür!

Själv spenderar jag en hel del tid inne på mässan. Företag från hela världen kommer till Göteborg för att sälja hästsaker. Och alla är på samma ställe! Så härligt, shopping shopping! Jag älskar det. Att handla, men också atmosfären att gå runt och titta och få inspiration. Man är så sugen på att rida så man blir galen innan man kommer hem 😉
Så till och från under hoppklasserna spenderar jag pengar. Fast jag brukar se GP-ponnyn och gymkhanan är ett måste och så en del av en av de större hoppklasserna.

Efter Shoppingen är det dressyr som gäller. Kvällen är ägnad åt Grand Prix Kür. En perfekt avslutning på en bra dag. Efter att ha inhandlat kvällsmat i form av hamburgare från Mc Donalds intas platserna på läktaren för ett par timmars Dressyr av världsklass!
Året när Brink och Briar avslutade sin tävlingskarriär var i en klass för sig. Hela Scandinavium klappade takten och Briar showade som aldrig förr. Så härligt!

Till sist tar man alla sina påsar med fynd och packar in sig i bussen igen. Resan hem brukar vara lite dämpad. Hem kommer vi någon gång mellan 1 och 2 på natten. Trötta men glada. Och laddade för träning dagen efter 😀 JAG LÄNGTAR 😀