Jag utmanar nästa person som vill kalla ridsporten överklassport/tjejsport/hobby att byta ut sin lördag mot min gårdag.
Klockan ringde 06:15. Klockan 06:45 satt jag i Emmas bil på väg till stallet. Jag hade lovat att följa med Emma och hjälpa till när hon skulle starta sin första tävling/programridning. Det är viktigt att man hjälper sina vänner i den här sporten. Den är inte enkel på något sätt och för de flesta är den helt omöjlig om man är ensam. Nästa gång måste jag ha hjälp och då har jag igen det.
Efter att ha packat trailern och knoppat hästen skulle vi lasta. Det tog ett tag. Emmas häst är inte så van vid att åka transport och kände sig osäker. Men efter en timme och en demolerad tumme (hästar har hårda hovar och är kvicka i benen), jag är glad att det inte var mer än tummen som blev öm, var vi på väg.
Tävlingsdebuten gick bra och vid 12-tiden åkte vi hemåt igen med leenden på läpparna. På tävlingsplatsen var det enklare att lasta.
Efter tävling återstår det att ta hand om hästen och göra i ordning stallet som vanligt. En timme senare lämnade vi stallet hos Emma. Då var boxen mockad, hästen i hagen, ensilage och kraftfoder uppmätt och samtliga saker tillbaka på sin plats.
Vi for vidare till Källetorp och Chili. I bilen hann vi äta en macka var, blev inte så mycket tid till frukost mer än en drickyoghurt i bilen på morgonen. Det är dags för mig att sätta igång Chili igen efter fölningen. Så i går tog vi ut och logerade henne och gjorde mat till henne.
Tillbaka till Ängelholm för att hämta kläder att tvätta hos mamma (utbildning i Stockholm i morgon) samt äta ett mål mat på Burger King. Sista anhalt för dagen var Lilla S. Så dit for vi efter maten. Mamma hade mockat boxarna, men vi mätte upp 12 påsar ensilage och la ut mat i hagen till hästarna. Jag red ett pass på Cool. Det gick ganska bra, men det var svårt för det är så blött i marken efter att det har regnat så mycket. får se hur jag ska lösa det i dag… trailern får jag ju inte köra eftersom den inte gick igenom besiktningen…
Efter ridpass var det dags att lasta in halmbalarna som mamma hade beställt, fast hon jobbade… 7 st stora rundbalar skulle upp på loftet med hjälp av vinsch och hemmabygd ramp. Har man inte råd med traktor så får man hitta på andra lösningar.
När vi väl var klara med detta var klockan 7 och hästarna skulle in. 9:30 åkte vi från Lilla S till Willys, mat måste man ha på kvällen också. Varma mackor blev det till kvällsmat. Med svampstuvning. Mycket gott, men efter det däckade vi totalt…
Alltså, dryga tolv timmar med slit en lördag. Överklassport? Glamour? knappast… Vi som håller på med det älskar det. Men det är inte för att det är glamouröst och vackert. Definitivt inte för att man tjänar massvis med pengar på det! Själv räknar jag småkronor… Vi älskar det just för att det är värt allt det där slitet. Det är en sådan kick att kunna klara av det. Den dagen allt slit ger utdelning. När hästen står i stallgången med hårrem som glänser och muskler som spelar (själv står man bredvid med smutsränder i ansiktet och håret på ända). Eller när man sätter den där perfekta ritten på tävlingen, eller klarar den nya rörelsen på träningen. Och så sover man extra gott när kroppen är ordentligt trött 😉
