Nu har det gått två veckor sedan vi var på träning för Ulla-Britta första gången. Sedan dess har jag försökt att så mycket som möjligt tänka på alla knep och tips jag fick av henne när jag var där. Jag tycker att vi har lyckats ganska bra, även om det är svårt att få till exakt samma känsla när man rider runt hemma i hagen. Speciellt efter bara en enda träning.
Inte blir det heller enklare av att man har en häst som är livrädd för ”vattensprutorna” som bönderna använder flitigt så här års för att få grödorna att växa. Cool har till och med kommit på att de stora hjulen med slang hör i hop med själva sprutorna. Så fort han ser ett sådant hjul kan han inte koncentrera sig på något annat. Ett sådant hjul och även en vattenspruta har stått parkerad ett par veckor på åkern precis bredvid hagen där vi rider. I går var den till och med igång när vi skulle rida på morgonen… Han fixade det bättre än vad jag trodde. Men han var knappast avslappnad!!! Själv är jag bara glad att jag satt kvar…
De gånger jag har lyckats bäst med den nya tekniken är när jag har lyckats vara lugn och tålmodig genom hela ridpasset och bara systematiskt och envist fortsätta med samma saker. Jag tycker att det känns som om det fungerar på Chili också. Eftersom hon är yngre och mindre riden blir inte effekten riktigt samma, men hon känns också lugnare och lättare i handen Vilket bådar gott inför en start i Laholm
I dag ska jag åka ut till Marie och hålla i en lektion med visa häst vid hand. Det ska bli kul så då tänkte jag också passa på att rida Chili samtidigt, för senare, kl 17, ska jag och Cool träna för Ulla-Britta för andra gången!!