Sakta men säkert…

Jag börjar komma igång lite efter min sjukvila.. I helgen började jag med att tömköra båda hästarna i hagen. De var duktiga båda två, även om det inte blev så länge, men det var ju bra som mjukstart efter en veckas vila.
På söndagen blev det skrittur för Chili. Mamma tog ut Capri på en sista skrittrunda och jag hängde på med min lilla rödhätta. Hon har varit så spänd de sista gångerna jag har ridit ut på henne och jag vill inte att det ska bli befäst. Även om det ”bara” blir skritt känns det bra att ta med en lugn stallkamrat ut då.
Cool fick också rida ut, men han fick trava och galoppera, även om han själv nog tyckte att vi hade kunnat dra på lite mer 😉

I går tömkörde jag Chili på gården igen och red lille Flash. I dag får jag se vad jag kan göra. Det hade varit bra att köra till ridhuset med Cool, men det ska blåsa storm från kl 22 som det ser ut nu så jag vet inte hur smart det är att ge sig iväg med trailern… Det får vi se!
Som sagt, på väg igång även om det går långsamt.

Vårkänslorna som hälsade på i förra veckan har åkt iväg igen… Nu är det regn och storm för hela slanten… Men till helgen hoppas jag att det ska bli lite bättre! Det hade varit så skönt..

Just nu känns det rätt trist att inte komma iväg till Göteborg heller. Jag ser alltid fram emot det. Det är årets bästa dag för mig med vänner, likasinnade, hästar i världsklass och shopping på det <3
Men i år blir det alltså inget av med det. För många saker som inte föll på plats helt enkelt.. Men det är inte lätt att låta bli att längta dit. Överallt finns reklam för både mässan och tävlingarna, man kan nästan känna atmosfären genom skärmen! Men jag får väl se till att titta på TV i stället 😉

 

Månskensritter och vårlängtan <3

Det är lite ljusare ute 😀 Solen har skinit på oss i två dagar <3 I dag har hästarna fått vara lite nakenfisar, jag har fått bilder av mamma. Så de har kliat varandra en massa :)

I fredags var det också fint väder och jag hade hoppats hinna rida ut en sväng på Chilisen innan det blev mörkt. Det hann jag ju så klart inte, men det var inte riktigt kolsvar och när jag var framme vid travbanan lyste månen så starkt att det helt klart var tillräckligt ljust för att trava en bit. Chili-bus var verkligen på tå så mycket mer än lite joggingtrav blev det inte och jag vågade inte ta upp kameran…
I vilket fall så var känslan så pass magisk att jag hämtade Cool också och tog en tur i stället för att åka till ridhuset. När jag kom iväg med Cool var det mörkt ute och månen lyste så pass mycket att vi hade en skugga!! Det var jättemysigt, jag satt i barbackasadeln och höll mig hyfsat varm. När jag och Cool galopperade var det nästan som om det var bara han och jag där, jag hörde inte ljudet från vägen, hopslagen trummade rytmiskt och den lugna galoppen gungade mjukt. Underbart, äntligen lite magi i vardagen 😀

 

På lördagen var han och jag och tränade igen. Han var superfin och vi red en del rörelser upp till intermediär <3 Min fantastiskt fina lilla häst :) Ett par fina byten fick vi till också.

Fast lördagens träning tog hårt på mig. Sedan dess har jag haft en hemsk hosta som river långt ner i bröstet. Rädd för att den ska utvecklas till lunginflammation lagom till jag ska passa gården och alla djuren har jag inte vågat rida sedan dess :( Så de härligt vackra, nästan vårliga dagarna som har varit i dag och i går har jag helt enkelt inte kunnat njuta av :( åtminstone inte från hästryggen!

Har fått bota min depression med lite shopping 😉 ett nytt schabrak till Cool och en uppsättning lindor till Chili (som har matchande schabrak) Fint till våren eller vad säger ni? Cool får minsann tåla att ha lite rosa 😉

Vinter vinter vinter

I dag är det mer vinter. Och jag har huvudvärk :( Fast jag skolkade i går så jag har inte mycket till val. Bara att pallra sig iväg till stallet. Om jag har tur kan det faktiskt bota huvudvärken att komma ut och röra sig. I bland… Hoppas på det i dag.
Det snöar och blåser ute.. blir ett pass till i ridhuset i dag, med Cool den här gången. Tror att vi ska använda lite bommar i dag, han blir fin av det :) fast han tycker att det är lite läskigt :O Pinnar i vägen på marken, tänk om de bits!

Fast först ska jag hem och ge hästarna fika i hagen och mocka. Kanske kan jag hinna motionera antingen Chilis eller Flash på gården innan ridhuset med Cool. Det är hoppträningar i kväll så det går inte att köra dit för tidigt i alla fall. Åtminstone inte med dressyrhäst som knappt vågar gå över bommar 😉

I lördags var det träning i Hässleholm igen, Cool var jätteduktig <3 Det börjar bli dags att leta tävlingar igen, men det finns inte mycket att välja på så här års. Och om vi ska vara riktigt ärliga så tar det emot lite mer att åka när det är +0°C och snålblåst…
Ny träning på lördag 😀

 

Värt allt slit??

Det är verkligen ett j*kla slitgöra att hålla igång den här tiden på året. Är det inte lerigt så är det hårt. Om det inte regnar så blåser det, är dimma eller snöar.
Sådana där dagar som man ser på kort eller läser om, vindstilla, minusgrader, solsken och ett vitt, mjukt snötäcke att galoppera i, har ni upplevt några sådana den sista tiden? Det har inte jag i alla fall. Just nu känns det som om man får vara glad om det inte regnar, snöar och blåser samtidigt… blä!!!

I dag snöar det – och blåser – och har knappt varit ljust på hela dagen… Det blir ridhus i kväll. Igen…

Jag har inget emot att rida i ridhus, jag gillar att träna. Jag hade gärna haft ett eget ridhus och kan ofta känna att jag hade föredragit det även sommartid (när det råkar regna en hel del då med). Vad jag inte gillar är att behöva lasta, köra, lasta av, rida, lasta, köra hem igen och dessutom behöva frysa fingrarna av mig hela tiden utom när jag rider (i bland då också). Jag tycker inte heller att det är någon hit att behöva ha långkalsonger, dubbla tröjor, jacka och ullstrumpor på mig bara för att orka vara ute. För att sedan svettas som en gris och behöva ta av mig hälften när jag mockar eller rider. Att behöva trycka in håret i en mössa, bara för att svära när jag måste ta av den för att sätta på hjälmen… och frysa igen…

Vad är det då som gör att man fortsätter? Något måste det ju vara som gör att man inte bara ger upp och lägger av.

Den där känslan när man har fightat sig genom snöstormen med skottkärran, släpat ner en massa halm i boxarna och bytt täcken på ett gäng hästar som nöjt står och mumsar hö i ett (hyfsat) varmt stall. Känslan när man sätter sig i soffan efter att ha jobbat tillsammans med ett djur som är 10 gånger så stort som en själv och lyckats med den där feelingen trots att alla odds var emot en. Att få ett gnägg till hälsning varje gång man öppnar stalldörren och en nöjd frustning till svar när man säger hej då.

Eller stoltheten när man till slut sitter där på tävlingsplasen, på en blankpolerad häst med flätad man och öronen framåt, när allt bara stämmer. Kanske de där vilda galopperna över fälten när man tillsammans med sin stora vän kan släppa alla bekymmer och låta vinden blåsa bort alla problem. Skritturerna i lugn och ro när man har all tid i världen att tänka, prata av sig med någon som aldrig säger emot, gråta en skvätt eller bara koppla av och sakta ner hela tillvaron.

Kanske är det en blandning av alltihop. Eller något helt annat. Förmodligen olika för alla oss tokiga hästmänniskor. Men något finns det, djupt rotat inom oss allihop som får oss att kämpa på de här dagarna när det mesta är slitit, kallt, bökigt, blött och jobbigt.

Snart bär det av till ridhuset ännu en kväll, för att kämpa vidare mot de där ögonblicken som gör det värt allt slit <3