Vintertid på ingång

Jag och hästarna kämpar på i höstmörkret. Nu när solen går ner redan kl 18 är det för mörkt för att göra något annat än att skritta hemma. Så det blir att köra till ridhuset de kvällar jag får möjlighet och lyckas skrapa ihop krafter att ta mig iväg..

Chilisen känns väldigt fin. Hon är precis på väg att bli superfin. Sist jag var och tränade hos Ulla-Britta sprätta hon loss någon spänning tror jag. Hon har känts ganska bra några veckor, men liksom inte riktigt kommit över den där sista knölen där man hittar elasticiteten och gunget – vet ni vad jag menar?
Samma sak var det på träningen, vi var ganska nöjda både jag och Ulla-Britta, men letade ändå efter lite mer WOW hela tiden. Så skulle vi avsluta med att göra en travökning. I vanliga fall är det Chilis paradnummer – hennes trav är amazing. Fast den här gången fjuttade hon mest runt. Vi har tränat ganska mycket på att hon ska hålla ihop sig och i leran hemma i hagen är det ju svårt att träna riktiga travökningar… Så vi testade en gång till på diagonalen.
Precis när jag hade vänt ur hörnet och skulle be henne länga iväg ordentligt så överraskade hon mig med att hoppa rätt upp i luften. Inte i protest eller illvilja eller riktat mot ryttaren, det var helt solklart att det var en reflexreaktion. När hon hade gjort det och jag bad henne trava vidare så var hon mjuk och fin i hela kroppen och ”gunget” var där 😀 Det har hållit i sig hyfsat hittills tycker jag, fast i söndags hade hon tappat en sko i hagen så vi har fått göra uppehåll med ridningen ett par dagar.
Den här veckan får det bli ett par pass i ridhuset i alla fall.

Vi har kommit lite framåt med staketet också. I helgen satte vi 12 stolpar till – nästan hela långsidan är klar 😀
Det var rätt grått och regningt… men det blir i alla fall mjukt i marken då.

Den här helgen ska man ställa om klockan, så då blir det ännu mörkare – ser inte riktigt fram mot det. Protesterar mot vintertid!! inte en enda fördel får man av det – helt onödigt och hjärndött att ändra!

Staketbygge… hmm…

Jag och mamma kämpar med att sätta staket runt det nya gärdet vi arrenderat bakom stallet… Det är inte helt enkelt ska jag säga, men nu är vi i alla fall igång! I helgen hade vi äntligen fått hem tillräckligt med både stolpar och slanor för att börja bygga. Det var bara inte helt enkelt att just börja bygga.

Vi tänkte oss att börja uppe vid vägen och fortsätta neråt mot hästarna. Egentligen vet jag inte riktigt varför, men det var väl enklast att börja närmast stallet där materialet var. Dessutom är sträckorna där mycket kortare så det är nog lättare psykiskt att börja med mindre delar. När vi väl hade hämtat bensin och pumpat däcken på trädgårdstraktorn så att den över huvud taget fungerade och släpat ut stolpar och slanor till fältet insåg vi att det aldrig skulle gå… Vi kämpade ett bra tag med en enda stolpe innan vi insåg att det var alldeles för hårt. Vi skulle aldrig kunna få ner den… Det var helt enkelt för hårt i marken – vi spettade med spettet först, men stolparna är grova.
Till slut var vi så kalla och nedstämda att vi gick in och gav upp. Vi åt en sen lunch – jag tror klockan var runt 15 – och började googla på att hyra diverse maskiner. Alla maskiner var för dyra för att vi skulle kunna köpa dem och på uthyrningsfirmorna står inga priser…

Till slut tog vi ett nytt tag och körde ner i andra änden på fältet. Där var det lite mjukare. Till slut hade vi fått ner 3 stolpar. Just då kändes de väldigt bra! Men det är mååånga stolpar kvar som ska ner… Sedan hade det hunnit bli mörkt.

Jag packade faktiskt in Chili i trailern och körde till ridhuset – trots värkande händer – men jag hade inget val, det var träningsdags på söndagen.

Eftersom det var träning på söndagen körde jag till Lilla S tidigt på morgonen för att kunna sätta mer staket innan vi körde till Hässleholm. Vi fick ner 9 st till, vilket är ganska bra för en förmiddag. Man kan inte slå ner hur många som helst på en gång – man får så ont i händer och armar av vibrationerna.

Så körde vi till Ulla-Britta och tränade, det gick faktiskt ganska bra, trots trötta händer – det värsta är att man inte kan greppa saker. Typ tyglarna..

 

Det har tagit mig otroligt lång tid att skriva det här inlägget. Ca 2v. Jag har blivit avbruten heeeela tiden… Ska försöka vara betydligt snabbare på att knåpa ihop en uppdatering om vad som hänt sedan dess!!