Kulturkrock i ridhuset 🧐🤔🐴

I måndags var jag och Chili i ridhuset. Vi var inte ensamma där för omväxlings skull. Den här kvällen var det fler sombehövde rida sina hästar. Inte så konstigt med tanke på helgens blåsväder…
I alla fall så var det två hoppekipage tillsammans med oss i ridhuset. Bra miljöträning för Chilis!! Hon är inte så van vid att det är andra hästar i ridhuset, men framför allt inte van vid ljudet när man smäller i bommarna med hovarna. Det är så lätt att man blir helt invand vid att alltid rida själv och så blir det kaos i hästarnas huvud när det kommer kompisar i ridhuset… Men det innebär helt klart en ökad svårighetsgrad!!
Hon var lite spänd, men klarade det ändå helt ok och vi kunde jobba en hel del.

När jag satt där och red kom jag att tänka på att det gäller olika regler, i alla fall på framridningsbanan för dressyr-ryttare och hopp-ryttare. På dressyrbanan är det snabbast längs spåret som gäller och skrittar du så gör du det alltid innanför spåret. I hoppning är det ofta tvärt om, inte så konstigt med tanke på att hindren står i mitten, med skritt på spåret och tra/galopp innanför.
Nu var det absolut inga problem (som jag upplevde i alla fall) att samspela i det här fallet. Ändå tänkte jag att vad lätt det hade kunnat bli krockar. Bara för att man följer olika normer utan att tänka på det. Om alla gör som de brukar av bara farten. Och så lägger vi till att många av oss privatryttare är väldigt bortskämda med att rida själva och inte hålla undan..
Men som sagt inga problem alls i måndags , bara tankar som slog mig.

I går red jag på lille Flash och tog en skritt-tur på Cool tillsammans med mamma och Capri. Det drog lite kallt, men annars var det ganska trevlig med månsken.

Som ni kanske förstod av min tidigare kommentar var det väldigt blåsigt i helgen. Jag skulle egentligen varit och tränat hos Ulla-Britta på söndagen, men med byar på 20m/s valde jag att stanna hemma.
Det var faktiskt så att jag och mamma var ute på tur med Cool och Capri i söndags också, innan träningen. Vi brukar inte vara så peppliga på att köra trailer någon av oss, men när vi båda tänkte på vägen tillbaka till stallet att ”jag undrar hur smart det här är” så valde vi att avstå. Det tog i ordentligt och hade vi vetat hur mycket vet vi inte riktigt om vi gett oss ut på tur heller…
Så det blir att nöta en vecka extra innan nästa duvning på söndag hos Ulla-Britta ❤️

Vissa dagar är bättre än andra…

I helgen var jag och tränade med Chili igen –  den här gången var hon inte så medgörlig. Jag vet inte vad det var, men något blev hon upprörd över. Sedan skulle hon inte göra någonting. Jag red på tränsbett, tänkte mig att hon skulle gå fint när hon var riden ordentligt dagarna innan och dessutom under ordnade former…
Jag kämpade på ett bra tag med att försöka få henne på rätt köl igen, men till slut gav jag upp och bytte till hissbettet. Det var som att trycka på en knapp. Hon gick som en klocka, öronen framåt, mjuk i handen och rörde sig jättefint. Smidig i svängarna och allt.
Bara en aning frustrerande…. bara liiite….
Ett djupt andetag och nya tag igen!!

I kväll ska jag försöka hinna med att motionera både Chili, Flash och Cool. Blir lite mörkerarbete på gårdsplanen och en promenad tror jag… lääängtar efter mer ljus nu… :(

cropped-IMG_3359.jpg

Det här med Jerringpriset alltså…

Tidigare i veckan blev jag, precis som ett stort antal andra ryttare i landet, både imponerad, glad och överraskad över att Peder lyckades ta hem Folkets pris Jerringpriset igen.
Den rena glädjen grusades snart av samma diskussion som förra året.. Redan tisdag morgon hade jag både läst om och själv fått försvara att Peder var en värdig vinnare. Just Jerringpriset röstas fram av Svenska folket, vilket obestridligt innebär att en väldigt stor del av Sverige tycker att Peders bragd är värd att vinna.

På ett sätt kan jag inse att det är svårt för många utomstående att förstå vilken prestation och hängivenhet som ligger bakom exempelvis ett EM-guld eller en OS-medalj i hästsport. Att jag själv tävlar dressyr gör ingen skillnad – det ligger precis lika mycket slit bakom hoppryttarnas medaljer.
Vi pratar om att arbeta varje dag i veckan från morgon och kväll med både häst och ryttare oupphörligt under många år för att uppnå den skicklighet, styrka och uthållighet som krävs för att bli tillräckligt bra att platsa i eliten. Och då slåss du mot andra ryttare som också arbetat lika hårt, under lika lång tid för att starta i samma tävling.
Funderat över varför det inte är något övervägande antal 20-åringar som vinner OS i hästhoppning?
De 3 minuter som syns på tävlingsbanan är bara en micro-del av det som faktiskt är bragden.
Okej – så om vi då är överens om att det är en bragt vi pratar om och att den platsar att vara nominerad?

Då kan vi prata om anklagelser om att det bara är för att han är populär som han blir framröstad. Hmm, om man vill vara med i och vinna en nominering där Folket röstar, så är det kanske bra om man når ut till Folket..

Med det menar jag inte att man ska ha flest följare på Instagram, vara känd i TV eller blogga mest för att vinna Jerringpriset. Jag har en vän som skrev något väldigt bra på Facebook. Jag nämner henne inte vid namn eftersom jag är osäker på om hon vill det, men jag tänker citera henne ordagrant:

Vad är det som gör att hästsverige känner så starkt för sina stjärnor? Peder nu två gånger och RGB tidigare. Vad kan övriga idrottssverige lära sig?

Även när Jan Brink var tävlingsaktiv, var för mig Tullstorps hingstvisning det största vårtecknet. Klappa Briar i stallet. Lite träningstips från Jan. Och naturligtvis vackra hingstar och söta föl….

Patrik Kittel åker runt och har Clinics för fullsatta läktare. Alla vill se när han hållet träning för några utvalda. Målsättningen är att alla som lyssnar ska få något matnyttigt med sig hem.
Ingrid Klimke den tyska fälttävlans ikonen ska hålla liknande klinik på Flyinge inom kort.

Hur många aktiva stjärnor i andra idrotter fortsätter att jobba för att dela med sig till den stora massan? 
För jag tror att det är så man vinner Järringpris….

Just precis exakt så känner jag också, det finns kutym och en verklig vilja inom ridsporten att alltid dela med sig av sin erfarenhet. Peder och Lisen är minst sagt förebilder att ta efter och arbetar lika hårt som ovan nämnda för att utveckla sporten.
Och då har vi inte påbörjat den gamla vanliga diskussionen om att hantera ett djur på 600kg med egen vilja, jämfört med att hantera en död fotboll på 5kg eller ha egen kroppskontroll..

Så från mig också – GRATTIS PEDER – jag satt/stod/jublade på läktaren när du galopperade i mål på Ullevi i somras och du är värd varenda del av det där priset!

Gothenburg Horseshow 2018

När det blåser, är kallt som satan och/eller blött upp till knäna får man fokusera på roligare saker som kommer längre fram. I går blåste det så mycket att jag inte ens gick på promenad med Cool.

Jag och mamma har biljetter till Göteborg Horseshow i år (vi fick det i julklapp av släktingar som gick samman :) ) Förra året blev det varken Göteborg Horseshow eller Eurohorse för mig. mamma och pappa var i Egypten på semester och jag passade gården. Jag hade tänkt att köra upp över dagen till Eurohorse, men det gick inte alls att få ihop..

Men i år bär det av! 2 nätter på hotell och 2 dagar fyllda med hästar, shopping och verklighetsflykt <3 Under de här dagarna unnar man sig verkligen att slappna av och ha roligt. I alla fall jag… och just nu känns det verkligen som jag behöver det!
Vi kommer bo på samma hotell som vi gjorde när vi var på EM, det var smidigt när man kommer med bil. Lätt att parkera och nära till buss för att åka in till stan :)


Vi ska titta på Dressyr och hoppning. Det blir både Grand Prix och Kür. Det här året blir det torsdag och fredag vi sitter på läktaren. Lite lyx med en riktig långhelg <3 Även om vi inte stannar hela helgen.
På fredagen får vi dessutom sällskap av 2 vänner på läktaren :)

 

 

 

 

Jag ser verkligen fram emot att komma iväg och inspireras. Än finns det inte några startlistor, men det är ändå näst sista deltävlingarna innan Världscupfinalen så det brukar vara en stor del av världseliten som är på plats.

Mässan är för mig också en viktig del för känslan på evenemanget. Det är en speciell atmosfär när så många människor samlas för att titta på hästtävlingar och fynda. När man kommer hem har man ett helt nytt driv att vårstäda, putsa sin utrustning och är lite mer engagerad inför varje ridpass. En ljuspunkt i mörkret helt enkelt!

Jag saknar dock lite när vi åkte med en buss från ridklubben. Då träffade man vänner som man annars inte såg på hela året och ni kan tänka er stämningen i en buss fullproppad med tjejer på väg till vad alla är överens om är årets bästa dag?
Tyvärr har det inte funnits någon buss på 2 år nu. Programmet har inte platsat för att det ska gå att samla ihop tillräckligt många intresserade… Men bara att komma iväg är härligt!

Skänkelvikningar :)

I förra veckan var det inte några hinder i ridhuset 😀 Så jag och Chili passade på att göra en massa skänkelvikningar. Ganska branta och med sikte på att hon skulle jobba genom hela kroppen steg för steg och ta större steg åt sidan för att stretcha. Mindre fokus på att hon var exakt korrekt i höjd med långsidan. Alltså lösgörande och styrketränande mer än tävlingsträning.

Vissa dagar har hon känts jättefin. Verkligen gungat på och bara varit GULD – men i går var hon väääldigt svår att få att slappna av.. Jag testade att växla ner till tränsbettet, det gick hyfsat, men det kändes som om ja studsade runt hela tiden. Jag var själv helt slut så det var kanske inte så konstigt att vi inte var på topp. I bland känns det som om jag inte lyckas matcha henne. Då känns det jobbigt. När det helt och hållet är jag som är orsaken till att vi inte kan prestera på våran topp den dagen. Men vi gjorde det i alla fall och det är väl det som räknas. Fler timmar i sadeln för mig och fler timmar på banan för henne. I slutändan är vi ändå bättre än de som gav upp innan de försökte…

Men det är inte alltid lätt att hålla den positiva attityden när mörkret ligger som ett tungt täcke över en och fukten som en kvävande filt…

Fast i söndags fick vi lite sool 😀 Jag hann inte rida Chili i solen, hon ville inte komma in från hagen. Men jag hann rida lille Flash i ljuset i alla fall – helt magiskt var det. Men det tog ett tag för en att vänja sig vid ljuset. Kändes som om man spenderat väldigt lång tid i en grotta. Hoppas på fler fina dagar snart!!

Träningen i helgen var inställd men jag och Chili tog en tur i mörkret med barbacka-sadeln. Det tyckte vi båda var mysigt. Man får roa sig med sådant 😉

I kväll ska jag ta en promenad med Cool och eventuellt rida Flash. Vi får se hur hårt det är hemma.

Håll ut i mörkret – det är enda sättet!!!

 

Tufft att hålla igång under helgerna

Som vanligt blir det inte så mycket aktivitet under Jul-ledigheten som man tänker sig. Fast om jag ska vara ärlig känns det inte som om jag har varit ledig alls… Kanske en dag – i går. Det var enda dagen på hela ledigheten som jag inte ställde väckarklockan.
Det är jättemysigt med jul, men just i år känner jag att det har varit ett väldigt vändande och vridande på allt för att det ska fungera för alla. Hästarna blir lätt nedprioriterade under storhelgerna och ska helst inte ta mer tid än de måste. Så blir det även hos oss, tyvärr. Men jag har försökt att hålla igång hjälpligt i alla fall!

Chili var på behandling hos Håkan veckan innan jul. Hon hade inga större åthävor utan mest arbetspåverkan – vilket är positivt! Det innebär att hon har jobbat på bra i ett halvår! <3

Efter en lugnare period (för hästarna) veckan innan jul och under julhelgen satte jag igång så smått i mellandagarna. Har lyckats rida Flash ett par gånger, trots hemskt tråkigt väder… och köra till ridhuset med Chili :) under nyårshelgen åkte vi till Ulla-Britta för att träna. Jag hade bara varit i ridhuset och ridit ordentligt en enda gång så Chili hade lite åsikter, men hon var verkligen jättefin mellan åsikterna 😀

Flash är jätteduktig, men det är inte enkelt när det har regnat så här mycket. Det finns knappt inte ett fält i närheten som inte är vattensjukt och även om hagarna ligger bra och är hyfsat skonade så blir det väldigt lerigt och halt… Men det är bara att kämpa på! Det går mot ljusare tider och vi får hålla tummarna för bättre väder under 2018!