I måndags var jag och Chili i ridhuset. Vi var inte ensamma där för omväxlings skull. Den här kvällen var det fler sombehövde rida sina hästar. Inte så konstigt med tanke på helgens blåsväder…
I alla fall så var det två hoppekipage tillsammans med oss i ridhuset. Bra miljöträning för Chilis!! Hon är inte så van vid att det är andra hästar i ridhuset, men framför allt inte van vid ljudet när man smäller i bommarna med hovarna. Det är så lätt att man blir helt invand vid att alltid rida själv och så blir det kaos i hästarnas huvud när det kommer kompisar i ridhuset… Men det innebär helt klart en ökad svårighetsgrad!!
Hon var lite spänd, men klarade det ändå helt ok och vi kunde jobba en hel del.

När jag satt där och red kom jag att tänka på att det gäller olika regler, i alla fall på framridningsbanan för dressyr-ryttare och hopp-ryttare. På dressyrbanan är det snabbast längs spåret som gäller och skrittar du så gör du det alltid innanför spåret. I hoppning är det ofta tvärt om, inte så konstigt med tanke på att hindren står i mitten, med skritt på spåret och tra/galopp innanför.
Nu var det absolut inga problem (som jag upplevde i alla fall) att samspela i det här fallet. Ändå tänkte jag att vad lätt det hade kunnat bli krockar. Bara för att man följer olika normer utan att tänka på det. Om alla gör som de brukar av bara farten. Och så lägger vi till att många av oss privatryttare är väldigt bortskämda med att rida själva och inte hålla undan..
Men som sagt inga problem alls i måndags , bara tankar som slog mig.

I går red jag på lille Flash och tog en skritt-tur på Cool tillsammans med mamma och Capri. Det drog lite kallt, men annars var det ganska trevlig med månsken.

Som ni kanske förstod av min tidigare kommentar var det väldigt blåsigt i helgen. Jag skulle egentligen varit och tränat hos Ulla-Britta på söndagen, men med byar på 20m/s valde jag att stanna hemma.
Det var faktiskt så att jag och mamma var ute på tur med Cool och Capri i söndags också, innan träningen. Vi brukar inte vara så peppliga på att köra trailer någon av oss, men när vi båda tänkte på vägen tillbaka till stallet att ”jag undrar hur smart det här är” så valde vi att avstå. Det tog i ordentligt och hade vi vetat hur mycket vet vi inte riktigt om vi gett oss ut på tur heller…
Så det blir att nöta en vecka extra innan nästa duvning på söndag hos Ulla-Britta ❤️

I helgen var jag och tränade med Chili igen –  den här gången var hon inte så medgörlig. Jag vet inte vad det var, men något blev hon upprörd över. Sedan skulle hon inte göra någonting. Jag red på tränsbett, tänkte mig att hon skulle gå fint när hon var riden ordentligt dagarna innan och dessutom under ordnade former…
Jag kämpade på ett bra tag med att försöka få henne på rätt köl igen, men till slut gav jag upp och bytte till hissbettet. Det var som att trycka på en knapp. Hon gick som en klocka, öronen framåt, mjuk i handen och rörde sig jättefint. Smidig i svängarna och allt.
Bara en aning frustrerande…. bara liiite….
Ett djupt andetag och nya tag igen!!

I kväll ska jag försöka hinna med att motionera både Chili, Flash och Cool. Blir lite mörkerarbete på gårdsplanen och en promenad tror jag… lääängtar efter mer ljus nu…

I förra veckan var det inte några hinder i ridhuset 😀 Så jag och Chili passade på att göra en massa skänkelvikningar. Ganska branta och med sikte på att hon skulle jobba genom hela kroppen steg för steg och ta större steg åt sidan för att stretcha. Mindre fokus på att hon var exakt korrekt i höjd med långsidan. Alltså lösgörande och styrketränande mer än tävlingsträning.

Vissa dagar har hon känts jättefin. Verkligen gungat på och bara varit GULD – men i går var hon väääldigt svår att få att slappna av.. Jag testade att växla ner till tränsbettet, det gick hyfsat, men det kändes som om ja studsade runt hela tiden. Jag var själv helt slut så det var kanske inte så konstigt att vi inte var på topp. I bland känns det som om jag inte lyckas matcha henne. Då känns det jobbigt. När det helt och hållet är jag som är orsaken till att vi inte kan prestera på våran topp den dagen. Men vi gjorde det i alla fall och det är väl det som räknas. Fler timmar i sadeln för mig och fler timmar på banan för henne. I slutändan är vi ändå bättre än de som gav upp innan de försökte…

Men det är inte alltid lätt att hålla den positiva attityden när mörkret ligger som ett tungt täcke över en och fukten som en kvävande filt…

Fast i söndags fick vi lite sool 😀 Jag hann inte rida Chili i solen, hon ville inte komma in från hagen. Men jag hann rida lille Flash i ljuset i alla fall – helt magiskt var det. Men det tog ett tag för en att vänja sig vid ljuset. Kändes som om man spenderat väldigt lång tid i en grotta. Hoppas på fler fina dagar snart!!

Träningen i helgen var inställd men jag och Chili tog en tur i mörkret med barbacka-sadeln. Det tyckte vi båda var mysigt. Man får roa sig med sådant 😉

I kväll ska jag ta en promenad med Cool och eventuellt rida Flash. Vi får se hur hårt det är hemma.

Håll ut i mörkret – det är enda sättet!!!

Som vanligt blir det inte så mycket aktivitet under Jul-ledigheten som man tänker sig. Fast om jag ska vara ärlig känns det inte som om jag har varit ledig alls… Kanske en dag – i går. Det var enda dagen på hela ledigheten som jag inte ställde väckarklockan.
Det är jättemysigt med jul, men just i år känner jag att det har varit ett väldigt vändande och vridande på allt för att det ska fungera för alla. Hästarna blir lätt nedprioriterade under storhelgerna och ska helst inte ta mer tid än de måste. Så blir det även hos oss, tyvärr. Men jag har försökt att hålla igång hjälpligt i alla fall!

Chili var på behandling hos Håkan veckan innan jul. Hon hade inga större åthävor utan mest arbetspåverkan – vilket är positivt! Det innebär att hon har jobbat på bra i ett halvår! <3

Efter en lugnare period (för hästarna) veckan innan jul och under julhelgen satte jag igång så smått i mellandagarna. Har lyckats rida Flash ett par gånger, trots hemskt tråkigt väder… och köra till ridhuset med Chili under nyårshelgen åkte vi till Ulla-Britta för att träna. Jag hade bara varit i ridhuset och ridit ordentligt en enda gång så Chili hade lite åsikter, men hon var verkligen jättefin mellan åsikterna 😀

Flash är jätteduktig, men det är inte enkelt när det har regnat så här mycket. Det finns knappt inte ett fält i närheten som inte är vattensjukt och även om hagarna ligger bra och är hyfsat skonade så blir det väldigt lerigt och halt… Men det är bara att kämpa på! Det går mot ljusare tider och vi får hålla tummarna för bättre väder under 2018!