I måndags var jag och Chili i ridhuset. Vi var inte ensamma där för omväxlings skull. Den här kvällen var det fler sombehövde rida sina hästar. Inte så konstigt med tanke på helgens blåsväder…
I alla fall så var det två hoppekipage tillsammans med oss i ridhuset. Bra miljöträning för Chilis!! Hon är inte så van vid att det är andra hästar i ridhuset, men framför allt inte van vid ljudet när man smäller i bommarna med hovarna. Det är så lätt att man blir helt invand vid att alltid rida själv och så blir det kaos i hästarnas huvud när det kommer kompisar i ridhuset… Men det innebär helt klart en ökad svårighetsgrad!!
Hon var lite spänd, men klarade det ändå helt ok och vi kunde jobba en hel del.
När jag satt där och red kom jag att tänka på att det gäller olika regler, i alla fall på framridningsbanan för dressyr-ryttare och hopp-ryttare. På dressyrbanan är det snabbast längs spåret som gäller och skrittar du så gör du det alltid innanför spåret. I hoppning är det ofta tvärt om, inte så konstigt med tanke på att hindren står i mitten, med skritt på spåret och tra/galopp innanför.
Nu var det absolut inga problem (som jag upplevde i alla fall) att samspela i det här fallet. Ändå tänkte jag att vad lätt det hade kunnat bli krockar. Bara för att man följer olika normer utan att tänka på det. Om alla gör som de brukar av bara farten. Och så lägger vi till att många av oss privatryttare är väldigt bortskämda med att rida själva och inte hålla undan..
Men som sagt inga problem alls i måndags , bara tankar som slog mig.
I går red jag på lille Flash och tog en skritt-tur på Cool tillsammans med mamma och Capri. Det drog lite kallt, men annars var det ganska trevlig med månsken.
Som ni kanske förstod av min tidigare kommentar var det väldigt blåsigt i helgen. Jag skulle egentligen varit och tränat hos Ulla-Britta på söndagen, men med byar på 20m/s valde jag att stanna hemma.
Det var faktiskt så att jag och mamma var ute på tur med Cool och Capri i söndags också, innan träningen. Vi brukar inte vara så peppliga på att köra trailer någon av oss, men när vi båda tänkte på vägen tillbaka till stallet att ”jag undrar hur smart det här är” så valde vi att avstå. Det tog i ordentligt och hade vi vetat hur mycket vet vi inte riktigt om vi gett oss ut på tur heller…
Så det blir att nöta en vecka extra innan nästa duvning på söndag hos Ulla-Britta ❤️