Hösten kommer med vackra kvällar

Hösten kommer krypande. Det blir mörkare på kvällarna och kyligare i luften. Men just i år har hästarna i alla fall bättre bete nu än de har haft på hela sommaren!
Det är grönt i hagarna 😀 !! En helt otrolig lyckokänsla när man ser allt det gröna och för en liten stund lyckas man i alla fall tränga undan ångesten över hur det ska bli i vinter…

Några fantastiska kvällsritter har det blivit. De kommer att bli färre tiden som kommer, men än så länge går det i alla fall vissa kvällar :)

 


Fast faktum är att jag har kört till ridhus och ridit lite mer än tidigare år vid den här tiden. Jag har knappt ridit på bana på hela sommaren, ner än under de schemalagda träningarna för Ulla-Britta, eftersom vädret har varit så fint.
Det slog mig för några veckor sedan att det förmodligen varit en bidragande orsak till att jag inte känt att jag fått igenom riktigt allt jag velat.
Så nu har jag tagit tag i mig själv och börjat köra iväg för att rida på bana – jag har testat ett nytt ställe i år. Nu har jag inte haft det så länge och det löper månadsvis så lite mer tid kanske kan behövas innan jag kan göra en ordentlig utvärdering, men än så länge känns det underbart bra!
Visst har jag trivts där jag har varit innan, men vill man ha ett nytt resultat kan man inte göra som man alltid gjort tidigare.
En stor fördel är att det finns en utebana med långa mått där jag är nu – och att omgivningarna är fina inspirerar så klart en hel del :)

På lördag är det tävling igen – med båda hästarna! :O
Men det blir bara en klass var för dem och det är i Ängelholm så jag räknar med att jag ska kunna köra hem och byta häst mellan starterna :)

Därför har jag kört på lite extra med ridhuspass den sista veckan och förra, vilket jag har varvat lite med tömkörningspass. Båda känns fina så det verkar som om det kan vara ett bra upplägg. Jag har dessutom investerat i ett Back on Track täcke. Jag har bara haft det i en vecka också så jag behöver lite mer tid med det också, men jag tycker nog att det gör skillnad i alla fall. Jag lägger på det en stund innan jag kör och så får de ha det när de åker hem igen. De är mer avslappnade och kommer igång fortare.
Men eftersom jag började använda det samtidigt som jag började köra till ridhuset är det lite svårt att säga vad som är effekten av vad…

I går glömde jag stövlarna när jag körde iväg… det blev rätt ostadigt… men det fick gå andå!

I vilket fall får ni hålla tummarna på lördag!

Dubbeltävling

Helgen som gick präglades mycket av tävlingarna i Hässleholm. Jag startade Chili på lördagen och Cool på söndagen.

Jag och Chili vann i alla fall framridningen – men det kommer man ingen stans med! Det är vad som händer på banan som gäller.
Så klart hoppades jag på att det här skulle vara den dagen vi lyckades, satte programmet så där bra som jag vet att vi kan. Tyvärr får jag vänta på den dagen ett tag till. Det började bra och första delen på travprogrammet var jättebra, men lagom till första travökningen sprack det. Vi får helt enkelt kämpa vidare, än är vi inte där..

På söndagen packade jag in storebror Cool i trailern och åkte tillbaka. Cool trivs med att vara på tävling och det är roligt att se hur han gillar att vara tillbaka efter sin vila.
För att slippa hamna i läget där han blir stark och tappar bjudningen och det är lätt att jag börjar dra i honom gjorde vi först våra skritt halter. Sen tog vi ett par varv i rejäl galopp på den ganska stora utebanan. Vi gjorde det på lördagseftermiddagen också när vi båda var trötta och oinspirerade och då fungerade det! Det fungerade hyfsat, men sedan var min plan att gå in i lilla ridhuset där det var nytt fint underlag för att rida det sista. Samma som för Chili på lördagen – vilket ju fingerade bra tills vi kom in på banan.
Tyvärr var det väldigt blött i lilla ridhuset. Om det hade regnat in eller var övervattnat vet jag inte, men Cool är ingen supporter av vattenpölar… så han blev lite mer spänd än jag tänkte mig.
Det resulterade i att vi lyckades ganska bra, men jag hittade aldrig det där riktigt mjuka, härliga..
Han var i alla fall mycket mer framme inne på banan och vi fick fina poäng, 65% landade vi på. Om jag minns rätt är det vårt näst-bästa någon gång i MC:1 och det här var första gången efter vilan som han gick medelsvårt så det får vi vara nöjda med!
Men för att komma åt de riktigt höga poängen måste vi kunna ta den ärliga samlingen och mjuka känslan med oss in på banan. Jag tror och hoppas att den här hösten kan vara då vi hittar det!

Båda hästarna hade lösa skor, vilket jag upptäckte dagen innan det var dags att åka och inget att göra något åt… Chilis försökte jag fästa med silvertejp, men den tålde inte hennes rörelser och trillade av – tejpen alltså.
Men det har i alla fall betytt att de har fått vila ett par dagar efter sin tävlingshelg i väntan på hovslagaren. Han var på besök tisdag-onsdag så nu är det bara att köra på igen!

Började med en härlig kvällsgalopp på Chili i går <3

Så nu tar vi nya tag – med början på träning med Cool i helgen!

 

Vad händer? Varför gör vi så här?

Varför måste vi hålla på och hänga ut och racka ner på varandra?! Jag blir ledsen av allt hackande som syns överallt och som (åtminstone som jag upplever det) inte alltid har genomsyrat vår sport. Hästägare/tävlande/uppfödare, tidigare har jag upplevt att det funnits en gemenskap mellan oss – en vilja att lära och dela med sig – med samma sak i fokus, nämligen hästen!
Men sedan en tid tillbaka, ett antal år om man ska vara ärlig, har klimatet blivit allt tuffare. Så klart tänker jag på internet och sociala medier, men också ute i verkliga livet. På tävling, träning, i vardagen i stallet. :(

Varför måste vi hacka på de som inte kan eller försöker lära sig? Och varför måste vi höja upp oss själva och tycka att vi vet bäst?

En sak håller jag med många andra om. Okunskap är det som orsakar det hela. Okunskap får oss att göra fel och okunskap får oss att döma andra utan att veta hela historien.

Men varför måste vi trycka ner den stackars ryttaren som kämpar för att lära sig rida? Som ännu inte har kommit till läget där han eller hon kan sitta helt stilla, utan att dra sin häst i munnen eller klämma med benen och få den att dansa fantastiskt på ett vanligt tränsbett? Alla börjar vi någonstans och kan inte vara perfekta från början – men självklart strävar vi alla efter den där känslan av att vara ett med hästen. Elastiskt, smidigt och lätt.
Varför måste så många muttranden och kommentarer bli till ex. ”om man kan rida behöver man inte betsla upp” eller ”så tragiskt att så många djur ska behöva lida på grund av folks okunskap”?
Hade det inte varit bättre för både människan och hästen i fråga om reaktionen hade blivit att ställa en fråga eller ge en rekommendation?
”hur kommer det sig att du rider på det bettet?” eller ”min tränare brukar säga att jag ska göra så här när det blir så där, har du någon bra tränare?”
Det kanske finns en helt logisk förklaring till att hästen går på ett annat bett – den kanske till och med trivs på det? Eller så kanske ryttaren i fråga kämpar för att hitta en bra tränare att få stöttning från. Eller så har han eller hon helt enkelt inte kommit längre i sin utbildning – vi börjar ju alla någonstans! Kanske hästen fortfarande tränar styrka eller mentalitet?

Och varför måste vi direkt tycka illa om någonting som vi inte själva gör när vi tränar våra hästar? Eller trycka till någon som har gjort ett ärligt misstag och som trots det tuffa klimatet väljer att berätta om det? Behöver vi syndabockar för att hävda vår egen storhet? ”Det finns mycket forskning som berättat det här tidigare” och ”Det kan man tycka att den här personen skulle tagit reda på/tänkt på tidigare”
I stället för att fråga ”varför gör du det där? Vad är det du vill uppnå?” Kanske kan man till och med lära sig något nytt?!
Hästar och människor är individer och vi behöver/uppskattar alla olika hanterings/träningssätt.

En sak känner jag mig säker på. Om vi inte bryter det här mönstret kommer både sporten och det vi älskar mest, hästarna, att fara illa på riktigt. Det enda det kommer att resultera i är att folk inte vågar be om hjälp eller erkänna att de inte kan innan de provar. Inte heller kommer andra att våga dela med sig av tips, framgångar och glädje.
Redan nu känner jag ofta att jag är osäker på vad jag kan/vill/vågar dela med mig av och tycka. Jag är mycket medveten om hur jag rider när jag är på tävling eller träning bland andra ryttare. Tänk om någon tycker att jag behandlar mina hästar illa?
Jag vet att jag inte gör det, jag vet att de älskar mig – det visar de varje dag – men det garanterar inte att alla andra gör det.

Det som gör mig mest ledsen är nog ändå att vi håller på att gå miste om den gemenskap som varit så självklar tidigare. Jag vill ha och behöver ha min fristad – det finns så mycket hat och ilska i resten av världen, måste vi släppa in den bland oss också? Kan vi inte bara fortsätta att glädjas med varandras utveckling och uppskatta våra fantastiska djur?!

Allt gott – och kom i ihåg, hästen i fokus!

23102016-Ryttaortävling Åsbo 1-189

I regn och solsken!

Här har det varit lite tunt ett tag – minst sagt! Jag har haft semester från både det ena och det andra… Men hur har vi haft det i sommar då? Jo, det får nog bli en liten sammanfattning!

Jag och Cool har gjort ett par starter. Inga lysande procent, men heller inga bottennapp. På gärds var det varmt som vanligt – kanske ännu värre till och med! Jag tror att termometern var uppe och vände på 30°C. Det var varmt hela veckan innan tävlingen också och även fast jag försökte ta det lugnt de sista dagarna innan start så var inte Cool alls på topp när han skulle starta. Han gjorde allt och hade inga egentliga missar, men han var väldigt matt och svår att få ihop..

Så efter Gärds fick han vila ett par dagar innan vi laddade om inför Laholm. På fredagskvällen var vi och red på öppen bana på tävlingsplatsen, det var väldigt nyttigt! Både jag och Cool slappnade av och red på ett bra sett inne på banan och vi fick igång aktiviteten ordentligt! Sedan blev det uteritt på lördagen och tävling på söndagen. Jag tyckte att känslan var mycket mycket bättre inne på banan än den varit tidigare, han var mer ihop och med mig helt klart! Men vi hade ett par missar och fick tyvärr lite tråkig utdelning på procenten. Men känslan är helt klart åt rätt håll!!

Efter Laholm blev det sommarvila en vecka för både mig och hästarna. Man ska hinna med både det ena och det andra här i livet!

Chili då? Hon är på väg upp i topp igen :) Jag har tömkört mycket och klurat på hur jag ska få sadeln att ligga still. Hon jobbar jättefint i lina och det hjälper ju så klart sadeln att ligga bra om man har mindre mage 😉 Om jag dessutom är lite noga med vilka schabrak jag väljer och använder en gelpad som antiglid så ligger Perlans gamla sadel i alla fall hyfsat!

Den här veckan har jag börjat sätta igång igen :) I måndags och tisdags städade jag i täckesrummet, det tar sin lilla tid!! Tisdag red jag Cool och tömkörde Chili dessutom.
Onsdag red jag och mamma ut på Perla och Capri. Jättemysigt och Perla var väääldigt glad och skuttade en hel del!! gamla tanten :) Sedan tömkörde jag Chili och red ut på Cool i regnet.. tur jag har regnrock… men det blev allt rätt blött i alla fall!! Flash fick också gå ett pass… Sedan tittade jag och mamma på OS :) Det var jättekul att kunna se ordentligt! Fast det var ju ”bara” halva startfältet…

I går var första dagen på jobbet för mig efter semestern. Rätt smidigt att börja mitt i veckan faktiskt :) Efter jobbet motionerade vi Flash och red ut på Cool och Capri. Vi red lite på en av de skördade poatatisåkrarna. Det var jättekul, Cool var superfin <3 Red på kandaret och lekte med lite byten och han tog i av bara attan ute på det mjuka underlaget 😀
Sedan red jag Chili och hon var också jättefin. Det var väldigt länge sedan hon var så avslappnad :)

I kväll får vi se om jag hinner se något OS. Det anordnas tävlingar i helgen för Källetorps räkning och jag måste förbereda med mat och inventera kafeterian… Men det blir roligt med tävlingar 😀

 

Hoppning med Chili (!)

I går gjorde jag något jag inte gjort på länge. Jag var på hoppträning! Det var jätterolgt 😀 Tyckte både jag och Chili. Det är bra med allsidig träning för både ryttare och häst, så eftersom Chili gillar att hoppa så bad jag Robin om hjälp med en träning :) Vi började med en övning med bara bommar. Lugnt och stilla först i skritt, sedan övergångar mellan trav, galopp och skritt. Bara för att få henne att tänka rätt och bjuda ordentligt mot hindren. Sedan blev det lite hinder. Gissar att de låg på 50-60cm, Chili skuttade fint över och lyssnade bra på alla hjälper. Hon tenderar att bli lite het, men det löste sig så bra med Robins övningar. Efter 45 min var hon rätt trött så vi bestämde att stoppa, hon hade varit så duktig och lyssnat och tänkt så fint! Eftersom jag inte har någon hoppsadel så var grannen snäll och lånade ut sin. Jättesnällt, annars hade det inte gått alls lika enkelt!

Jag hoppas att Chili ska ha nytta av det här arbetet både mentalt och fysiskt. Det är viktigt att hon tränar hela kroppen, men också att hon hinner med att tänka. Vilket hon är tvungen att göra när man tränar hoppning på det här viset. Känns jättebra och det kommer jag definitivt att göra igen 😀

Cool har fått två dagars uteritt i helgen. Han tyckte det var jättekul och andra dagen när Capri var med skulle han bara busa! Men han har hittat en stor vägvinnande galopp där han liksom länger hela kroppen för att vinna väg. Kanske han har hittat sin inre galoppör? Han är ju trots allt dotterson till Eceller 😉