Det blir ju inte alltid som man tänkt sig…

I går var det alltså tävling. SMHI hade velat hela veckan om ifall det skulle ösregna eller inte. Men till slut bestämt sig för att det nog inte skulle regna. Kändes ju bta, även om man tänkte att det kanske skulle komma något litet dugg i alla fall.. 

Jag var uppe tidigt som vanligt och var ganska taggad på dagen. Satte upp håret, knoppade Cool och sen bar det av till tävlingen vid 07.45. Vi var i tid för en gångs skull, skönt. Vi hann kolla in banorna, ta en fika och gå på toa. Eftersom jag har ridit ca 50 min varje dag innan Cool har kännts redo för program räknade jag att jag ville ha lite längre tid än vanligt på framridningen. Vilket hade passat utmärkt om jag bara hade startat när jag skulle…

på framridningen kändes Cool okej, men inte toppen. Men banorna var rätt tunga och lite ojämna i lutningen. Och viss diuggade det, konstant. Jag hade glömt hur Cool reagerar på regn… Med sirap i benen och låg i formen… Men han var glad i alla fall. Jag fick rida utav bara f*n och han kändes stor som et hus, men ändå okej när det var dags för förevarande ryttare att gå in på banan. Hon var först i klassen och jag startade som tvåa. Men så när jag red förbi hörde jag att de pratade om att de var försenade och bad mamma att gå och kolla. Medan hon var iväg visste jag inte riktigt hur jag skulle rida eftersom jag inte visste om det var frm minuter eller tjugo kvar innan jag skulle få komma in på banan. Då gick det ekipaget in på banan som var före mig. Jag blev genast stressad eftersom Cool hade benskydd på sig och mamma hade kavajen… Men hon kom tillbaka igen efter att ha pratat med domaren. Vi skulle vänta ytterligare 10 min. När det till sist var min tur var klockan 10.52 i stället för 10.37 som det skulle varit.En ganska lång tid att hålla sig flytande och dessutom jobbigt eftersom man inte visste hur lång tid det verkligen skulle bli. 

Självklart var vi ur fokus. Jag fokusterade på det där flytet framåt och det fungerade bra. Men jag lyckades inte så bra med alla vägarna. Dessutom fick vi börja med den svåra klassen, LA:4, med förbannade skrittpiruetter…. Trött i huvudet och blöt. I galoppen fick jag inte tillbaka honom alls. Men ökningarna var bra! 😛 Procenten blev så låg så jag vill inte ens prata om det…

Eftersom det var samma domare i klass 2, LA:3 hade jag inte så höga förhoppningar om poängen… Samtidigt var jag förbannad. Vi borde kunna så mycket bättre och med kommentarer om brist på samling i huvudet satte jag ny fart. Nu jävlar, vi kan såååå mycket bättre! 

DÅ satte regnet i gång! Jävla skitväder med regn och blåst… Det droppade från min hjälm!! Banorna blev tyngre och tyngre, men Cool var i alla fall bättre. Jag hittade en bom att rida över på den ena framridningsbanan. Vi fick bättre poäng i andra. Med en höjning på 7% landade vi på 63% kommentarerna handlade nu mer om elasticitet. Jag är långt ifrån nöjd. Vi borde kunna få så mycket högre poäng på den nivån.. Men vi får kämpa vidare och träna in tekniken med att rida utan spö ännu mer.. 

Kalla, dyngsura och trötta åkte vi hem. Lagom motiverad för nästa uppdrag…

  

I morse tog jag ut Chili en sväng. Först var hon livrädd för lakanet på tvättlinan och sputnik-gräsklipparen i trädgården. Kändes son jag skulle börja gråta ett tag. Men så fick vi lite ordning i alla fall. Dags att ta tag i hennes träning också. Får ta och ringa Lisa :)

  

Kommentera