Mindre än ett poäng från seger!

Det gick riktigt bra i helgens finaltävlingar! Källetorps RS knep andraplatsen, men vi var bara hundradelar från att ta hem hela köret.

Tävlingarna hölls på Trolleholms Ryttarförenings anläggning, vilket innebar en körsträcka på ca en timme för ekipagen från Källetorp. Jag var på plats i tid för att se Sofia rida, hon startade först av alla. Alla hästarna var spända inne på banan och ingen tyckte nog egentligen att det kändes så bra som det hade kunnat göra. Det var riktigt svårt, för det fanns ingenting på banan som man väntade sig att hästarna skulle titta på. Ändå var alla spända som stålfjädrar och alla hade störst problem i hörnan vid ingången.
Det fanns inte plats för collecting-ring eftersom programmen gick på lång bana. Jag vet inte om det hade något med saken att göra. Martina fick i vilket fall in Grand Slam i gen och slutade till slut på en andra plats med höga procent. Skalan låg dock något lägre än vanligt eftersom det var tre domare som dömde oss. Jag har ridit för tre domare två gånger innan. Förra gången vi var i final på KO och finalen i Ponnyallsvenskan med Perlan för flera år sedan. Det är en annorlunda upplevelse och en svårare uppgift än att rida för en domare som det normalt är i de lägre klasser som vi rider än så länge.

När tre av fyra ryttare hade ridit låg vi fortfarande i ledning. Det skulle alltså bli upp till de sista ryttarna i de andra lagen och så klart vår sista ryttare att avgöra. Vi hade Sandra sist ut. TYVÄRR fastnade Sandra och hennes föräldrar i en stor bilkö på E6 på vägen till tävlingen, vilket resulterade i att hon var i samma läge som jag var i deltävling nr. 2, med knappt någon framridning alls. Med tanke på hur spända alla hästarna var i ridhuset den dagen var det alltså ingen lätt uppgift hon hade. Men Sandra red superbra. Samtliga lagdeltagare (med följen) satt i cafeterian och hejade på. Det var jättekul att se hur hon lyckades manövrera runt alla svårigheterna med spänd häst och tre domare, men tyvärr höjde det inte vår procent mer då bara tre resultat räknas och hon inte fick mer poäng än någon av oss andra hade skrapat ihop.
Eftersom Källetorp var första lag att starta var samtliga av de andra sistaryttarna kvar. En utav de andra klubbarna låg bara en poäng efter, vilket vi var lite stressade över. Nästa klubb i ledet var Bjärebyggdens, som låg ett större stycke bakom och vi räknade ut att för att de skulle slå oss var deras sista ryttare tvungen att rida på över 70%. Vi trodde faktiskt inte att det var troligt eftersom ingen annan ens hade varit i närheten av de procenten trots att till ex. flera av våra egna lagdeltagare brukar rida på närmare 70% i LB. Men det var precis vad hon gjorde. Deras sista ryttare red på mindre än en procents marginal mer än vad hon behövde för att det skulle vara lika!
Det är klart att det är sjukt retligt att vi var så nära att vinna och ändå inte sitter här med segertäcken. Men något som känns fantastiskt bra är att hela laget har kämpat som en enhet hela tiden. Inte en enda gång har vi förlitat oss på att en ryttare ska ta hem storpoängen och sedan resten hänger på. Vi har varit jämna, vi har haft en fantastisk laganda och peppat varandra hela vägen fram. Det har varit så häftigt att få vara en del av den här kvartetten och känna kämpaglad och gemenskap. Vi gjorde det som en enhet och alla har varit oumbärliga, ingen lätt att ersätta. Att verkligen kunna säga att vi har förtjänat andraplatsen som en enhet snarare än att snubbla över vinsten tack var en stjärna i laget känns riktigt riktigt bra! Inte för att jag har någon aning om Bjärebygdens lag eller laganda, vill inte se ner på dem alls, men jag är glad att jag är Källetorpare, TACK TJEJER!!

Jag och Martina red dessutom LA:3 samma dag. Martina tog hem vinsten där med, Grattis Martina! Det är riktigt kul att det går så bra! Cool var bättre, men väldigt spänd i den klassen också, vilket gör att han stänger av och tappar sina gångarter. Vi hamnade i mitten av klassen, tvåa utanför placering. Jag tyckte att han förtjänade bättre procent än vad vi fick, men det är så olika vad olika domare dömer ner på. Och det är en del av sporten så det är bara att köra på!

Veckan som gått efter finalen har jag tagit det lite lugnare. Det har blivit ett par uteritter och Chili fick följa med till träningen i tisdags.
I dag har jag röjt i täckesrummet på Lilla S. Det behövdes. Vi hade ställt till med en väldig röra där inne… Men fint blev det! Och en MASSA saker har vi, jag, mamma och alla hästarna….
Cool fick en uteritt och Chili tömkörning. När jag tömkörde Chili sprang Flash igenom staketet, så det blev lite kalabalik.. men inget allvarligt hände.

I morgon blir det nog en vända eller två till ridhuset. Får se vad som händer!

Haha förresten, som hederspriser i KO fick vi vars 4 lindor. Sandra och Sofia tog hand om prisutdelningen eftersom jag och Martina red fram till LA:3. Jag fick vita lindor och om jag har fått det rätt återgett var det med kommentaren ”Hon kan aldrig få för många vita” av Sandra. Känns kul när gamla vänner känner en väl fortfarande 😛

Nu ska jag ta ett bad.

20131026 005-Vicky_Cool_AgH2

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /storage/content/92/180392/lillasdressage.se/public_html/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera